Tidningen Ångermanland 180618
Av: HANNA PERSSON
Träffsäkert, tonsäkert och självsäkert. En kväll i juni vid älvens strand bjöd in publiken i Näsåker till en helkväll som med största sannolikhet kommer att sätta ton för resten av musiksommaren. Det var lördag kväll och Helen Sjöholm med vänner stod på scenen.
Helen Sjöholm kommer inte från Näsåker. Däremot gör hennes mormor det. Hennes mormor inte bara kom från Näsåker utan hon levde även där hela sitt liv. Därför är det kanske ingen som blir förvånad över att ett och annat steg på Helen Sjöholms livsväg tagits på just den här platsen: och kanske ännu mer specifikt längs Storgatan.
– Där på Storgatan sjöng jag och min kära kusin Maria Lundberg för damerna som kanske ville och ibland kanske inte ville lyssna, förklarar hon.
(…) Inga mindre än Maria Lundberg, Jacke Sjödin och Klas Norberg tillsammans med Holmsten Trio spelade och sjöng tillsammans.
En av de stora hitsen för Helen Sjöholm och Maria Lundberg när de var barn var Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen måne” och denna passade de nu på att sjunga när de äntligen befann sig tillsammans på den stora scenen vid festplatsen i Nämforsen.
– Ni skulle se vad jag ser, sa Helen Sjöholm och blickade ut över havet av människor.
– Hit brukade jag komma som barn, men på den tiden var det tomt i publiken, berättade Helen Sjöholm.
Även hon och Jacke Sjödin sjöng tillsammans.
(…)
– Men må alla få in i skallen att vi aldri’ stå på pallen, sjöng han och menade att en vinst kanske är lite roligare om den kommer oväntat.
Trots ett och annat moln under dagen sken solen över festplatsen i Nämforsen under lördagskvällen när vänner möttes och spred musik under en kväll i juni, alldeles i närheten av älven.
(Hela recensionen återges inte av upphovsrättsliga skäl)