Barometern 150629
Av: MATS ANDERSSON
Konsert
4
Helen Sjöholm
Scen: Halltorps Gästgiveri.
Publik: Ungefär 850 personer
Bäst: Jocke Bergs Sverige, ”Välkommen, välkommen hit.Vem du än är var du än är”
Sämst: Att de ska vara så svårt för publiken att sitta still! Man hämtar inte kaffe och pilsner under pågående konsert, punkt.
För övrigt: Halltorps trädgård, en liten pärla som konsertplats.
På något sätt kom sommaren till våra trakter på lördagskvällen. Det var 20 plus vid åttasnåret på kvällen och Halltorps gästgiveris trädgårdsplan hade förvandlats till en riktigt somrig picknickplats. Där trängdes människor med en stol i ena handen och en fikakorg i den andra för att hitta en bra plats att ställa stolen på. Det är lika bra att slå fast redan nu, Halltorps gästgiveris trädgårdsplan är en riktigt mysig plats för konserter i det lilla formatet.
Kanske är denna positiva känsla till stor del Helen Sjöholm och hennes bands förtjänst. För snacka om att kunna konsten att trollbinda sin publik. Från allra första ton till de sista raderna i sista extranumret, megahiten Du är min man, lindade Helen Sjöholm publiken runt lillfingret. Med sig på scen hade hon kvartetten Martin Östergren, piano, Jojje Wadenius, gitarr, Ulric Johansson, bas och Tomas Bergquist, trummor, och nu talar vi riktigt skickliga musiker. Föga överraskande var det den gamle Blood, Sweat and Tearshjälten, ”Jojje” Wadenius, som tog mest plats. Hans lekfulla gitarrspel, både det softa och det lite mer rockiga, var ett perfekt komplement till Helen Sjöholms röst. När han och Helen Sjöholm tillsammans bjöd på några av de låtar som Jojje Wadenius och Barbro Lindgren gjorde odödliga för – det är inte sant – 46 år sedan gick det att ta på stämningen. Låtar som Mitt lilla barn, Ett barn ska jag ha när jag blir stor och Jag är det fulaste som finns, är underbara även 2015.
Andra delar av den konserten som sitter fastklistrade i minnet är partiet med svenska visor och naturligtvis snack om och musik från Kristina från Duvemåla. Att Helen Sjöholm är en gudabenådad sångerska, det visste vi redan. Men att Musik i sommarkväll innehöll en sådan bredd, det var en rejäl positiv överraskning. Låtvalet måste helt enkelt ha tilltalat alla i publiken, oavsett ålder och
musikintresse.
Här blandades nämligen ena sekunden Jocke Berg och Staffan Hellstrand med Olle Adolfsson och Tomas Andersson Wij. Nästa sekund bjöds det på svenska visor och sonetter av William Shakespeare!, tonsatta av bandets pianist, Martin Östergren. Att det sedan var Gabriellas sång och den avslutande Du är min man som fick folkhavet att både jubla, gunga och stå upp i spontan allsång, det var mer väntat.
En liten extra ros i kanten till mellansnacken. Det är en konst som långt ifrån alla artister behärskar men denna kväll var snacket både roligt och vältajmat.