”Jag var en sådan där sjungande unge”

Sölvesborgs-Tidningen 131018

Av: ELIN THORNBERG

Det är få som inte berörs av Helen Sjöholms röst. Hon är i dag en av Sveriges allra mest älskade sångerskor, med en stor repertoar i de flesta genrer. I dag behöver hon knappt ens repetera, låtarna sitter i bakhuvudet ändå. – Jag övar så extremt lite att jag skäms, säger hon.

Hon låter lite stressad under vårt samtal. Hon har just fått iväg barnen till dagis, och så fort vi lägger på ska hon få en stund för sig själv. I tystnaden, som hon gärna framhåller som sin favoritmusik.
– Det är aldrig tyst i mitt liv. Jag har ju tre barn så det är aldrig en lugn stund. Jag lyssnar inte så mycket på musik, ibland får jag något infall och lyssnar mycket på klassiskt eller jazz, men just nu vill jag bara lyssna på tystnaden.
Redan som liten började hon sjunga. Alltid och mest hela tiden, menar hon.
– Jag var bara en sån där sjungande unge, jag sjöng alltid. Men det var aldrig så att jag tänkte tanken att jag skulle bli sångerska och ha det som yrke, säger hon.

Att ha sjungit mycket är hennes recept på framgång. I dag repeterar hon väldigt lite, sången sitter ändå. Det är sånglusten som är det viktiga, menar hon, så länge hon känner lusten att vilja sjunga kommer hon att fortsätta. Och det har hållit i sedan dess.
– Jag har sjungit så länge och så mycket, så jag tror att det är sånglusten som är det viktigaste, att ha sånglust och vilja sjunga mycket, då blir det bra, säger hon.

På lördag kommer hennes soloturné till Karlskrona konserthusteater. Det finns inget tema, utan är kort och gott Helen Sjöholm som sjunger allt från visor, pop, svensktopphits och musikaler. Det är så hon vill ha det.
– Ja, det är så jag fungerar, jag har aldrig velat genrebestämma mig utan vill göra många olika saker. Det finns ju några låtar som har följt med mig länge, och som publiken gärna vill höra. Jag har svårt att bestämma en favorit.

I Blekinge är hon sällan. Hon minns det stora torget i Karlskrona med många gamla byggnader. Men Blekinge spelar ändå en viktig roll i hennes liv.
– Det var i Karlshamn som båten gick för Kristina och Karl-Oskar när de skulle till Amerika, säger hon.
Helen Sjöholm fick rollen som Kristina i Kristina från Duvemåla i mitten av 90-talet. Det var hennes stora genombrott, och betyder fortfarande väldigt mycket för henne.
– Det blev hela min utbildning, det var där jag lärde mig min rösts begränsningar, och det var där jag blev ett namn, på ett sätt.

Sedan dess har det blivit ett par stora musikalroller, i bland annat Les Miserables, Spelman på taket, Chess och My fair lady. Nästa höst blir det ännu en, i den nyskrivna musikalversionen av Livet är en schlager. Där spelar Helen huvudrollen som fyrabarnsmamman Mona. I musikalen återförenas hon också med Peter Jöback, som hon inte har stått på musikalscenen med sedan Kristina från Duvemåla.
– Det har premiär i september och vi börjar repa i maj. Det ska bli väldigt roligt, det är alltid roligt att jobba med nytt material, och låtarna är helt nyskrivna, säger hon.

Har du någonsin själv velat stå på Melodifestivalscenen?
– Jag har faktiskt aldrig drömt om det. Jag är snarare skrämd av tanken att bara få tre och en halv minut på scenen. Jag är en sån som vill ha mer tid på mig.

Tillbaka