Foto och © Kristina Djerf
Nationaldagsfirande i Sundsvall: sol, blågula flaggor, ballonger – och Helen Sjöholm tillsammans med Nordiska kammarorkestern och Sundsvalls kammarkör – hur härligt låter inte det!? Och en fantastisk eftermiddag blev det, om än något blötare än vi tänkt oss! Regnet stod nämligen som spön i backen, från den stund vi tog plats framför de båda scenerna på Stora Torget tills vi flera timmar senare avrundade dagen på vårt hotell.
Firandet inleddes vid middagstid då konferencieren Pontus Frivold hälsade välkommen och en norsk paradorkester marscherade in på torget, tätt följd av en brandbil och många glada Sundsvallsbor! Pontus var som klippt och skuren för uppdraget och lockade till många skratt. Hans utseende förde tankarna till en lite kraftigare upplaga av Fredrik Reinfeldt.
’Vi bjöds på sång och musikframträdanden varvade med prisutdelningar och tal. 50-årsjubilerande Sundsvalls kammarkör, med Kjell Lönnå i spetsen, inledde med ”Sverige”, tonsatt av Wilhelm Stenhammar, följd av ”Och jungfrun hon går i ringen” av Hugo Alfvén.
Nationaldagen är även den dag då nyblivna svenska medborgare och arbetet för integration och mångfald uppmärksammas, vilket vi fick se många exempel på. Samtidigt som firandet inleddes på Stora Torget hade 383 Sundsvallsbor, som nyligen erhållit svenskt medborgarskap, bjudits in till en välkomstceremoni i Stadshuset precis intill, och två utmärkelser delades ut för framgångsrikt arbete inom detta område.
Därefter spelade 25-årsfirande Nordiska kammarorkestern ett musikstycke innan Helen, i ljuvligt himmelsblått, intog scenen och framförde ”Nu är det gott att leva” av Olle Adolphson. Helen är som bekant uppvuxen i Sundsvall och framträder ofta här. Hon ses som stadens egen dotter och är sedan en tid tillbaka även utsedd till Sundsvallsambassadör. Innan sångframträdandet fick hon, som ett led i denna kampanj, från en representant för kommunen motta sin inramade porträttbild som också är den officiella ambassadörsbilden.
Helen talade om vikten av demokrati och solidaritet, begrepp som är brännande aktuella! Hon påminde om att vi har mycket att fira och att den här dagen är till för att uppmärksamma mycket av det som vi kanske blivit hemmablinda för. Därefter sjöng hon Jocke Bergs oändligt vackra ”Sverige”, tätt följd av ”Gabriellas sång”, proffsigt flankerad av kammarkören.
Sedan trodde vi inte att vi skulle få höra henne mer, förrän i den avslutande nationalsången någon timme senare. Men då tog hon åter till orda för att hälsa de nyblivna svenskarna välkomna. Hon sade att det är svårt att föreställa sig vad en flykting tvingas uppleva, men att hon för 20 år sedan gjorde ett försök att sätta sig in i det då hon spelade rollen som Kristina. Hon drog paralleller mellan Kristina från Duvemåla och dagens flyktingsituation, och avslutade med att sjunga den i sammanhanget klockrena ”Hemma” ur nämnda musikal. Därefter gick Helen över den lilla bron mellan de båda scenerna för att framföra Ted Gärdestads ”För kärlekens skull” tillsammans med kammarkören.
Strax därpå kilade hon tvärs över gatan och sjöng ”Hemma” även inne på Stadshuset, på ceremonin för de nyblivna svenskarna. Då passade vi på att ta en paus från ovädret och fylla på energiförrådet på det ekologiska caféet ”Tant Anci och Fröken Sara”, innan vi åter trotsade regnet för att övervara avslutningen av programmet. Med kraft och känsla framförde Helen vår svenska nationalsång på ett sätt som inte lämnade någon människa oberörd! Pontus Frivold presenterade henne med orden: ”Gud gav mig utseendet; han gav mig inte rösten. Så vi har plockat in en som har både och; Helen Sjöholm!”
Visst kunde vi ha önskat oss gassande solsken, eller åtminstone uppehållsväder, vilket med största sannolikhet hade lockat fler besökare till Stora Torget denna eftermiddag. Men vädret råder vi inte över, och bättre än så här blir de inte! Glädjen att få uppleva detta evenemang var väl värd resan till Sundsvall!
Här kan du se fler bilder från nationaldagsfirandet!
Foto och © Maria Nehro