I lördags förmiddag lyfte vi från Arlanda och styrde kosan mot nordliga breddgrader. Mot Luleå, närmare bestämt, för att lyssna till I Love Musicals i Coop Arena; Peter Jöbacks kritikerrosade turné. Det var jag, Tina, Kristina och Rachel som reste tillsammans. Men ska sanningen fram var det inte Peter själv som var huvudattraktionen för oss denna gång, utan en av hans gästartister; Helen, som deltog i de två första konserterna på turnén. Kvällen innan hade det varit premiär i Örnsköldsvik, men den hade vi tyvärr ingen möjlighet att åka till.
Vi tog flygbussen in till centrala Luleå, och efter en kort promenad kunde vi checka in på vårt hotell, som var litet och enkelt, men trivsamt och med serviceinriktad personal. Eftermiddagen ägnade vi åt shopping och presentinköp, och efter ett besök på asiatisk restaurang var det dags att ta bussen ut till arenan, ett par kilometer bort. För sent insåg vi att vi borde ha klivit av bussen en hållplats tidigare än vi gjorde. Den sista korta sträckan sniglade den sig fram i trafikstockningen till arenan, allt medan minuterna tickade iväg. Som tur var hann vi fram i tid!
Tina och jag gjorde ett fruktlöst försök att hämta ut det fotopass Tina blivit lovad av arrangören, men trots att vi frågade på 5-6 ställen var det ingen som visste var det fanns. Till slut gav vi upp. Lyckligtvis var inte vakterna på hugget denna kväll, så allt avlöpte utan missöden. Rachel och Kristina hade sina platser en bit upp på läktaren, men i pausen kunde de flytta ner till oss på parkett, då det fanns förvånansvärt gott om lediga platser i arenan. Men vilken show vi bjöds på!
Föreställningen var varierande och proffsigt genomförd, allt från den inledande filmen från något som starkt påminde om ett AA-möte, till ljus och dekor i de nummer som passerade revy under kvällen. Peter själv stod naturligtvis i centrum, men även gästartisterna fick frikostigt utrymme. Helen gjorde en både effektfull och stämningsfull entré i Du måste finnas, som uppskattades oerhört av publiken!
Duetten One Hand, One Heart ur West Side Story var också jättefin, och avslutades i en romantisk kyss. I andra akten sjöng Helen Norma Desmonds (Sunset Boulevard) roll med stor pondus, som hon även visade prov på i Climb Every Mountain som blev en mäktig avslutning – även om hon är alltför ung för att gestalta Sound Of Musics abbedissa. Men allra gladast blev jag då Helen, tillsammans med de övriga solisterna, deltog i One Day More ur Les Miserables, som hör till mina absoluta favoriter i musikalgenren!
Norm Lewis imponerade stort med sin djupa kraftfulla röst, den hade jag gärna lyssnat betydligt mer till under kvällen! Den festliga duetten Anything You Can Do I Can Do Better ur Annie Get Your Gun, med Norm och Peter, gjorde de mycket bra. Peter i Guldet blev till sand vill jag också framhålla som en av höjdpunkterna, liksom den nyskrivna sången Annars vore jag inte jag ur Livet är en schlager, som sätts upp på Cirkus nästa höst.
De två andra kvinnliga solisterna, Ma-Anne Dionisio och Scarlett Strallen, hade sina bästa nummer i låtarna från Wicked och Cabaret, respektive Phantom Of The Opera och Mary Poppins.
Att gå igenom samtliga klädbyten för solisterna låter sig knappast göras, ni får istället ta en titt i fotogalleriet, så hittar ni de flesta kreationerna. Helen bar flera olika klänningar under kvällen, dock ingen helt ny.
Kanske konserten kändes lite lång på något ställe, där obekanta musikallåtar framfördes, 3-4 låtar hade utan förlust kunnat strykas ur programmet. Men sammantaget var det en välkomponerad och njutbar kväll!
Då allt som programmet hade utlovat var framfört, tog konserten hastigt slut och ljuset tändes. Därefter tillbringade vi en bra stund i signeringskön, där man kunde köpa den nyutkomna CD:n med samma namn som turnén, och få den signerad av Peter, Norm, Scarlett och Ma-Anne. Klockan närmade sig midnatt då vi lämnade arenan, och vid den tiden är inte kommunikationerna de bästa i Luleå, så tillbaka till hotellet delade vi på en taxi.
Nästa morgon vidtog vår resa hem, efter ett kort men mycket minnesvärt Luleåbesök!