Helen Sjöholm och Anna Stadling, Konserthuset

Göteborgs-Posten 2022-12-18

Av: JONATHAN BENGTSSON

(…)

Redan under första mellanpratet gör Helen Sjöholm något äventyrligt. Den femtiotvååriga artisten ställer sig vid mikrofonen och begår, det går inte att tolka på något annat vis, lite gatupoesi. Hon talar om ljus och julpynt, vilket sedan mynnar ut i ett parti som innehåller frasen ”ett torg med bävrar”. Det är svårt att säga var vi håller på att bege oss, men det är märkligt trivsamt. Publiken skrattar, Sjöholm ser ändå samlad ut.

(…)

Julkonserter brukar vara tömda på risk. Julkonserter brukar vara förslavade under trygghet och tradition.

Men denna utmärkta kväll med Anna Stadling och Helen Sjöholm är full av djärva beslut. Stadling äntrar till exempel scen i en galaktisk särk. Den enastående gitarristen Johan Lindström avslutar Decembernatten står i brand med ett helt ogudaktigt solo; som om någon silat Mark Knopfler genom en saffransbulle.

Denna julkonsert må alltså vara ovanlig, men den är ändå finstämd. Helen Sjöholm och Anna Stadling har känt varandra hela livet, vilket hörs väl. De har framträtt tillsammans i sjuksalar, på hembygdsgårdar och ålderdomshem.

Sjöholm går rent av att kalla Sveriges främsta sångerska. Hon sjunger, det låter kanske besynnerligt, så bra att hon känns god. Finner du dig i onåd, kastas du till havs på en liten flotte, bräker du därute som en kalv; sannolikt skulle Sjöholm komma till undsättning. Men även Anna Stadling visar upp sitt förtjusande register ikväll.

Duons tolkning av I den bleka vinternatt lindar in hjärtat i lammull. Gläns över sjö och strand är en lugn, taktfast slädfärd tillbaka mot barndomen. Jag tror det blir snö i natt sätter sig i belöningssystemet som en skål med rispudding. Hela sista timmen är faktiskt ljuvlig, om vi ska vara uppriktiga.

Även bandet måste nämnas. De ligger och lurar bakom sångerna som tålmodiga nattdjur; och sedan träder de in. Under Julefrid i Göteborg framför Lindström ett av de bästa solon jag har hört på år. Ibland låter det som han spelar gitarr med en hajtand.

(…)

Överlag är detta en förträfflig kväll. Den lyckas både bryta mot traditioner och vårda dem.

(Hela recensionen återges inte av upphovsrättsliga skäl)

Tillbaka