Dagbladet 110131
Av: KJELL-OVE CEDERQVIST
HELEN SJÖHOLM
Musiker: Martin Östergren, George ”Jojje” Wadenius, Gunnar Nordén, André Ferrari, Fredrik Jonsson, Hanna Helgegren, Johanna Tafvelin, Åsa Stove Paulsson och Anna S Wahlgren.
Plats: Tonhallen.
Betyg: 5
Bättre kan det inte bli. Helen Sjöholm ”kom hem” till Sundsvall och gav en konsert, som i huvudsak bygger på musik av Billy Joel, den New York-födde musikskaparen och pianisten född 1949 som fortfarande skriver musik. Vilken fantastisk fin konsert det var! Publiken stod upp i bänkarna och gav Helen samt musiker sin hyllning. Framträdandet i Sundsvall var för övrigt premiären för hennes turné.
Med en inre trygghet som gör att hon vet vem hon är, vet vad hon gör och vet vad hon kan, tog Helen över scenen utan vare sig glitter eller yviga gester. Hon briljerar med sin röst. Och det finns en säkerhet i hennes sätt att röra sig på scenen och sköta pratet mellan låtar.
Helen har valt att sjunga Billy Joel på svenska. Texterna är översatta av Tomas Andersson Wij. ”Min mormor sa åt mig att sjunga på svenska, och jag trivs med att sjunga på det svenska språket”, sa Helen.
Helen blandar friskt i låt-valet. Billy Joels, i flera fall lågmälda låtar gick hem hos publiken. Helen Sjöholm visade i både låtval och i prat hur mycket hon tycker om den musik som han skapat och skapar. Hon har för övrigt nyligen gett ut ett nytt album, ”Euforia”, som blivit mycket kritikerrosad, som innehåller låtar av just Joel.
Emellertid gör hon låtar även av andra musikskapare. Bland annat en fin ballad tillsammans med Joje Wadenius, ”When the wild roses grow”, som är skriven av Nick Cave. Hon sjunger även något så ovanligt som Shakespeare, tonsatt av Martin Östergren, och vi fick höra en låt av Elvis Costello, ”I almost had a weakness” kompad av stråkorkester. Minsann tar hos sig också an ett stycke ur Harry Martinsons ”Aniara”.
Riktig trivsamt var hennes berättelse om när hon var 13–14 år, bodde i Sundsvall och gick på grå, stora och dystra Höglundaskolan. Den första kyssen, den första förälskelsen, tonårsrevolt och lite till var ett roligt inslag vilken hon kombinerade med att hon sjunga refränger ur populära låtar från just dessa 1980-tals år.
Helen Sjöholm är en stark scenartist med säkerhet i hela sitt agerande. Hennes röst är så imponerande stark och hon har en energi som smittar av sig. Helen låter publiken förstå att hon starkt uppskattar de musiker som omger henne.
Det är en grupp fantastiskt fina musiker hon turnerar med. I många år var ”Jojje” Wadenius en talang inom musiken. I dag är han ett fullblodsproffs på gitarr som få kan mäta sig med och han får utrymme i showen för sitt gitarrspel.
Intressant i sammanhanget är att Helen Sjöholm också har fyra kvinnliga stråkmusiker med sig. Under premiärföreställningen ropade hon också upp ungdomskompisen Anna Stadling på scenen och de två sjöng tillsammans en ”Jojje” Wadenius-låt.
Helens avslutning, med bland annat ett starkt framförande av ”Gabriellas sång”, satte publiken i nära på extas. Det fina i sammanhanget är att Helen kommer tillbaka till den stad där hon växte upp i för den 14 april ser vi henne åter i Tonhallen i Sundsvall.