Norrbottens-Kuriren 110415
Av: ROLF NILSÉN
MUSIK ++++
Helen Sjöholm sjunger Billy Joel och diverse annat.
Kulturens Hus / Stora salen
Torsdag 14/4
Jag tvingas rulla iväg ut ur den i princip alldeles fullsatta Stora salen, just när Helen Sjöholms fina duett med den varsamme ess-gitarristen ”Jojje” Wadenius i Nick Caves Where the Wild Roses Grow håller på att avslutas. De här satans pressläggningarna, ni förstår. Den rår ingen teknik, hur ny den än är, på.
Men jag har då i alla fall hunnit konsumera cirka en timme och fyrtio minuter kvalitets-musik framförd av tjejen med DEN oslagbara rösten och med DET likaledes leendet, Helen Sjöholm, som avslutar sin turné ägnad låtar av Billy Joel och några andra just i Luleå, den här kvällen.
Omgiven av enbart kvalitets-musiker; förutom Wadenius bland annat den för kvällen 40-årsfyllande och med lätt odisciplinerad publiksång hyllade pianisten Martin Östergren samt violinisten Hanna Helgegren, framfördes Billy Joel-låtar (i fint följsam översättning av Tomas Andersson Wij) som Euforia (det heter hennes senaste platta också, fylld av sådana, köp gärna den!), Kvinnan för dej, Flodens botten och säkert några som jag tvingades missa också.
Men det är naket, oskyddat uttryck, tillsammans med en okonstlad charm säkerställde Helen Sjöholm den här finfina finalföreställningen. Tillsammans med Billy Joel-numren bjöd hon på några riktiga rysare ur Harry Martinsons opera Aniara, en Shakespeare-sonett och Elvis Costellos I Almost Had A Weakness (tillsammans med en kvinnlig och djupt kompetent stråkkvartett). Med mera och flera.
Våldsamt vackert. Dundrande kvalitet. Ännu en fin veckokväll på Kulturens Hus.