Värdsklass

Aftonbladet 080913

++++ till My Fair Lay  
Världsklass

Av: JENS PETERSON

Helen Sjöholm är fantastisk som Eliza i en ”My fair lady” som gör nästan allting rätt. En underbar musikalkväll med många utropstecken.

”My fair lady” har oförskämt många starka melodier. Den briljante Tommy Körberg spelar språkprofessor Higgins som slår vad med kollegan Pickering om att han kan lära gräsligt dialektala blomstersäljaren Eliza att prata fint och bli en dam på sex månader.

Alldeles underbar
Hur bra är Helen Sjöholm? Hon har sådan intensitet och närvaro att när hennes Eliza äntligen får ordning på vokalerna i ”den spanska räven rev en annan räv” blev jag genuint lycklig över att hon klarade det. Så mycket drar Helen Sjöholm med åskådaren. ”Jag kunde dansa så” är magisk.

Hon är inte ensam. Michael Segerström spelar Pickering och är alldeles underbar. Mycket, mycket rolig. Och sedan har vi Jan Malmsjö. Herregud, Jan Malmsjö.

Han har två paradnummer som Elizas pappa, den supande sopåkaren Doolittle, och han gör båda till svensk musikalhistoria. ”Med en gnutta flax” är ensam värd biljetten.

Dessutom Monica Nielsen, Anna-Lena Hemström och Christopher Wollter som fint tar hand om musikalens vackraste låt, ”I dina kvarter”. Jag kan räkna upp hur många som helst. Henrik Dorsin!

Teater med guldkant
Till och med rollfigurernas frisyrer vore värda en egen mässa. Scenografi, kläder, dansnummer – mycket att titta på och glädjas åt. Nästan perfekt. Tyvärr blir slutet utdraget och pratigt. Allt somnar in.

Historien om självupptagna gubbar som behandlar kvinnan som en sak de kan forma är dessvärre tidlös. Tommy Körberg är magnifik som den inbilske Higgins, mansgrisarnas mansgris. Privatteater med guldkant, en mycket generös uppsättning.


My fair lady
++++
Oscars, Stockholm

Musikal i regi av Tomas Alfredson med bl a Helen Sjöholm, Tommy Körberg, Michael Segerström och Jan Malmsjö

+ ”Jag kunde dansa så” med Helen Sjöholm.

Drygt tre timmar känns långt och upplösningen är pratig.


Tillbaka