Sundsvalls Tidning 2021-11-30
Av: SUSANNE HOLMLUND
Hon har haft, och har, en artistkarriär som saknar motstycke. Ändå glömmer Helen Sjöholm aldrig sitt ursprung. Så givetvis angör hon Sundsvall under sin pågående konsertturné. Den 3 och 4 december framträder hon i Tonhallen med fem nya musikerkolleger. Och nytt material, blandat med de gamla godingarna.
Trots årstiden är det inte julsånger Helen Sjöholm kommer att bjuda på. Det är sånger från hennes nya album En ny tid – som är specialskrivna för henne. Plus några gamla godingar, förstås.
– Jag har tolkat visor och Billy Joel och samarbetat med artister som har skrivit musik. Men här kände jag att jag ville göra något helt nytt, jag som sjunger så många låtar som har levt med mig länge, säger hon.
Det är en lång procedur att söka material, och inträdet i studion sammanföll med coronavåren 2020, vilket också komplicerade det hela eftersom det mesta måste skötas digitalt. Men till slut tog albumet form, med de flesta sångerna skrivna av Paulina Palmgren och Jonatan Järpehag.
– Det är texter som kommer ur funderingar som jag har, om tillståndet i livet just nu. Om systerskap, funderingar på barnen, passion, rädslor och små återseenden av känslor som man inte haft på länge men som dyker upp igen, berättar hon.
Helen Sjöholms meritlista är välbekant (…) Och man undrar om hon har något kvar att göra, som hon inte redan har gjort.
– Massor! Jag har ju gjort väldigt olika saker, det är min person. Jag skulle gärna vara med om en uppsättning av ett helt nytt verk. Sjunga ny musik med nya samarbetspartners. Eller spela mer talteater – jag har filmat och under pandemiåret har jag gjort roller i tv-serier. Det är jag nyfiken på att utveckla.
Den andra tanken man tänker inför hennes meritlista är hur hon har klarat att inte bränna ut sig.
– Det har jag inte riktigt; jag har inte gått i väggen men det har funnits perioder då jag har stått med näsan mot den. Men i mitt jobb får man mycket tillbaka; det är inte bara publiken som får upplevelser utan jag också. Det finns en energi i det, det blir nästan en terapi.
– Det jag gör handlar om att förmedla känslor, och där flyter yrkesliv och privatliv ihop. Det kan vara tungt att behöva prestera även när man inte är på topp. Men samtidigt kan man också bearbeta saker med hjälp av sitt arbete.
Det har också hjälpt, menar hon, att hon oftast inte turnerat utan varit med i uppsättningar som löpt säsongsvis på samma plats. Det har gjort det möjligt att få ihop vardagen.
Men under pandemin har även hon smakat på tjusningen i att ta det lite lugnare (…)
– Men det fanns ingen som helst liveverksamhet, och då tappar man en del av sig själv.
Till våren återgår hon att spela musikalen Next to Normal på Uppsala Stadsteater. Och till hösten vill hon gärna samarbeta vidare med barndomsvännen från Sundsvall, Anna Stadling.
Pandemin har inte bara medfört negativa saker, utan det har också funnits tid att tänka och spinna idéer.
Hem till Alnön kommer hon så ofta hon kan. Här finns föräldrar, bror och vänner. Och havet.
– Jag trivs bra där vi bor i Nacka. Men det riktiga lugnet, det finns inbyggt i de gamla minnena och vid havet. Jag är lyckligt lottad som får ha det kvar, säger Helen Sjöholm.
(…)
(Hela intervjun återges inte av upphovsrättsliga skäl)