Ttela.se 110402
Av: ANNA-KARIN NILS GUSTAFSSON
Hon var aldrig något superfan, kunde kanske två-tre låtar sådär. Men när Helen Sjöholm av en slump hörde ”She´s always a woman” blev hon förälskad. Kärleken resulterade i ett nytt album där hon sjunger Billy Joel på svenska.
– Originalform är för manligt, säger Helen Sjöholm som kommer hit på lördag.
– Det står bra till med mig, säger Helen Sjöholm när TTELA ringer upp. Vi ber henne berätta om hur det kom sig att hon ville sjunga Billy Joel på svenska.
– Många tror att jag är ett gammalt fan, men så är det inte. Jag har verkligen känt till honom otroligt dåligt, men av en händelse hörde jag ”She´s always a woman”, en av de få låtar jag lyssnade otroligt intensivt på under 80-talet och jag blev nykär, säger Helen.
Så hon började plöja Joel, hitta mängder av låtar hon gillade och så kom idén att göra en skiva med musiken.
– Jag visste med en gång att jag inte ville sjunga dem i originalform, det är för manligt.
Lyxbandet
Så i sitt eget dreamteam, det vill säga tillsammans med textförfattaren Tomas Andersson Wij, skapades ”Euforia – Helen Sjöholm sjunger Billy Joel” under förra våren tillsammans med bland annat Martin Östergren, Jojje Wadenius och producenten Gunnar Nordén. Nu tar hon med sig resultatet till scenen, den plats hon säger sig trivas bäst på, och med sig har hon lyxbandet som hon kallar det.
– Hela bandet som är med på skivan, och en stråkkvartett, säger Helen nöjd.
Min kollega undrar ifall du kommer att sjunga en version av Captain Jack som hon älskar?
– Nej. Jag har varit otroligt egoistisk när jag valt låtar, bara tagit de som jag själv har lust att sjunga. Så stora hitar som ”I love you just the way you are” finns inte med till exempel.
Ut på turné
I nästan fem år låg ”Du är min man” på Svensktoppen, låten som Helen Sjöholm gjorde tillsammans med Benny Anderssons Orkester.
– Bandet finns ju liksom inte året runt, utan vi återförenas ibland. Det blir något mystiskt med den låten där på Svensktoppen eftersom man själv knappt framför den live. Jag kunde mer gapa över att den är så populär, och jag är stolt över den, men samtidigt känns det inte riktigt adekvat att förknippas bara med den, jag har gjort mer. Men jag ser fram emot att framföra den i sommar då vi i bandet ska ut på turné.
Hur är det med Kristina från Duvemåla, har du hunnit tröttna på musiken där?
– Det är tio-elva år sedan vi slutade spela den, och jag har mött musiken på nytt i olika former efter det. Jag gillar den fortfarande. Samtidigt var det upp och ner när man höll på som mest, sex föreställningskvällar i veckan, men succén i sig är en häftig upplevelse. Helt unik.
Efter turnén i sommar ska Helen försöka vara hemma mer. Hon vill inte kalla det sabbatsår.
– Jag har inga större projekt på gång, snarare. Ska göra mindre grejer, tänker jag, saker som kanske inte syns utåt.
När hon nu kommer till Trollhättan i helgen är det nästan exakt ett år sedan hon var här sist, då för att spela in några scener i långfilmen ”Simon och ekarna”.
Vad vet du om Trollhättan?
– Bra fråga! Otroligt lite egentligen… Filmproduktion och bildproduktion tänker jag.
Välkommen hit i alla fall!
– Tack!
Det visste du inte om Helen Sjöholm:
Hon är en jäkel på att spackla och rolla. ”Jag bor i ett gammalt hus så sådana projekt pågår ständigt här”.
Helens favoritlåtar av Billy Joel:
Piano Man
She´s always a woman
Honesty
New York state of mind