Dagens Nyheter 2025-09-26
Av: MOLLY NAGY EKENDAHL
Helen Sjöholm och Gunilla Backman har länge tävlat om samma roller. Nu står de för första gången på scen tillsammans. I pocketmusikalen Nån måste göra det får de i uppdrag att reda ut kaoset i en bibliotekskällare – men bakom röran döljer sig en större politisk berättelse.
– Vi har alltid varit varandras konkurrenter. Antingen gör jag eller Gunilla rollen som finns för den här typen av kvinna, eller någon annan så klart. Därför har vi aldrig arbetat ihop tidigare, säger Helen Sjöholm.
I Nån måste göra det får publiken möta Kassandra och Felicia, två kvinnor som får i uppdrag att skapa ordning ur kaoset i en gammal bibliotekskällare. Gunilla Backman gör rollen som Felicia, en glad typ som gärna pratar först och tänker sen – men som i det tysta bär på en sorg.
Helen Sjöholm spelar Kassandra, en roll inspirerad av kvinnan med samma namn ur den grekiska mytologin, som av guden Apollon fått förmågan att se in i framtiden.
– Hon har också fått siarförmågan och plågas av att ingen tror på hennes föraningar. Hon är en missförstådd och ensam person.
Det hela började med Gunilla Backman, som hörde av sig till Helen Sjöholm med en idé om att jobba ihop. Snart var även Sissela Kyle med på tåget som regissör. Därefter anslöt Per Naroskin som manusförfattare.
– Vi är ett dreamteam känner jag. Man får nästan nypa sig i armen, säger Gunilla Backman.
– Som artist får man sällan starta egna projekt, utan man väntar ofta på producenter. Här har vi gått in som delproducenter och varit med i hela den kreativa processen, säger Helen Sjöholm.
Duon tolkar låtar av kända svenska artister, bland andra Abba och Ebba Grön. Föreställningen präglas också av en allvarlig och politisk underton.
De två kvinnorna får ständigt nya direktiv från styrgruppen om vad som ska rensas bort eller sparas i hyllorna. Så småningom börjar de ana ett mönster.
– Vi börjar ifrågasätta och inser att det handlar om censur. Till slut gör vi revolt – det är civilkurage. Samtidigt lär vi känna varandra och accepterar våra olikheter, säger Gunilla Backman.
(…)
(Hela artikeln återges inte av upphovsrättsliga skäl)