Helen Sjöholm utanför Carnegie Hall i New York där hon gjorde ett bejublat
framträdande i ”Kristina från Duvemåla”.
Aftonbladet 091011
Av: YLVA NIKLASSON
Foto: PONTUS HÖÖK
”Jag fick verkligen blodad tand i New York” Helen Sjöholms dundersuccé i USA gav blodad tand. Nu hoppas hon att det ska ge nya erbjudanden.
– Visst vore det fantastiskt att få flytta till New York en period, säger hon.
Helen Sjöholm, 39, är pessimist. Varför, kan man verkligen undra.
– Jag har verkligen ingen anledning – allt går ju min väg – men jag är funtad så, uppvuxen med att inte ta något för givet, säger hon.
Vi sitter på Oscarsteatern där hon just nu spelar tredje säsongen av ”My fair lady” för fulla hus. Hennes låt ”Du är min man” ligger på svensktoppen för femte året i rad och förra veckan fick hon stående ovationer efter ”Kristina från Duvemåla”-konserter i anrika Carnegie Hall i New York.
– Det var ett stort ögonblick. Jag var så oerhört nervös innan, en sådan där galen känsla kom över mig innan jag skulle in på scen; ”det här är inte klokt, vad håller jag på med egentligen?”. Det var ju liksom inte läge att göra bort sig där när de har plockat över mig hela vägen från Sverige, säger hon.
“Enormt varmt välkomnande”
Men den 3 000-hövdade publiken älskade det, Nöjesbladet var på plats och bevittnade dundersuccén. Helen ler åt minnet.
– Ja, det gick bra. Nerverna lugnade sig när jag kom in på scenen och fick ett så enormt varmt mottagande. Under repen tappade jag texten när jag blev för känslomässig, till exempel i affekt under ”Du måste finnas”, men det satt som tur är när det var konsert.
Hur gick det annars att sjunga på engelska?
– Översättningen var otroligt fin och det kändes inte konstlat, sen hur uttalet lät får någon annan avgöra. Jag har slitit otroligt hårt under sommaren och det kändes aldrig riktigt bra i början – men det lossnade när jag kom dit.
Har inte tjatat
Varför har du inte satsat på en karriär utomlands tidigare?
– Hade någon ringt mig med ett erbjudande hade jag säkert jublat, men jag har inte direkt kämpat för det. Jag har aldrig varit så sugen att jag har legat på och tjatat – det är tillräckligt för mig det jag får göra här hemma.
Trivs på Oscars
Men skulle du vilja vara med och sätta upp ”Kristina från Duvemåla” i USA?
– Jag är tveksam, för att det är sådan stor apparat. De jobbar så fruktansvärt hårt och jag har jättesvårt att tänka mig att spela åtta nio föreställningar i veckan och träffa familjen så lite. Jag stormtrivs nu på Oscars med ”My fair lady”, vi spelar tre eller fyra dagar i veckan.
Men kan du tänka dig att flytta till USA en period och göra fler konserter?
– Absolut, det vore fantastiskt, jag fick verkligen blodad tand. Jag stormtrivs i New York och jag har inget problem att tänka mig att flytta dit. Men det handlar om vardagslivet, familjen ska med och vi ska hinna träffas. Det blir en svår kombination.
Tur som mötte Björn och Benny
Brukar du fundera över vad som hade hänt om du inte hade blivit upptäckt av Björn och Benny?
– Ja, ibland. Jag har haft väldig tur. Jag fick fem års utbildning och lärde mig massor om mig som artist och om att stå på scen – det hade aldrig hänt utan rollen som Kristina. Utan Björn och Benny vet jag inte vad det hade blivit av min sångkarriär.
Har du tjänat ihop en förmögenhet under åren?
– Jag har det jättebra ställt, men är på inget sätt ekonomiskt oberoende. Vi har satsat på bra boende och det kostar. Jag måste fortfarande jobba på och tar inget förgivet. Det går bra nu, men kan förändras såhär.
Helen knäpper med fingrarna. Sedan kommer hon på sig själv och skrattar.
– Som sagt, jag är pessimistiskt lagd. Men det är nog bra också, jag blir ju glatt överraskad varje gång det går bra.
HELEN OM…
40-årskris:
– Jag är inte så stressad jobbmässigt, man kan ju vara hot stuff när man är 60-årig kvinna. Men på andra plan är det värre – jag känner i kroppen att jag blir äldre.
Sonen Ruben, två år:
– Jag har aldrig varit ifrån honom så länge som de tre veckorna i USA, det var fruktansvärt jobbigt. Jag längtade efter honom hela tiden.
Melodifestivalen:
– Jag har fått frågan flera gånger, men aldrig gillat låtarna. Och tre minuter cirkusuppträdande är för kort tid för mig – jag får halvpanik bara jag tänker på det.
Våren 2010:
– Jag vet inte riktigt. Jag vill jobba med en ny skiva och göra några konserter, men inga stora grejer är bokade. Det känns ganska skönt faktiskt.
”My fair lady”:
– Jag är så glad att jag hoppade på det projektet. Jag aldrig jobbat med en så stark ensemble och det är en lätt match att gå till jobbet. Eliza är en toppenroll.
”Du är min man”:
– Det är helt galet. Den låten gjordes på en höft. Det var en kul låt bara, och jag trodde aldrig någonsin att den skulle bli en symbol för mig.