Mer musikteater

Foto och © Petra Hellberg

Foto och © Petra Hellberg

Hösten 2005 gjorde Helen debut på Stockholms Stadsteater i Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht, med musik av Kurt Weill. Helen spelade rollen som Polly Peachum och premiären var den 10 september. Som Mackie Kniven såg vi Philip Zandén och som tiggarkungen Peachum Dan Ekborg. Pia Johansson spelade Mrs Peachum och för regin svarade Lars Rudolfsson.

”Vilken vokal kraft och vilken närvaro – med sitt sångsätt filar hon bort skarpa kanter på Weillmusiken och ersätter den med en svetslågekoncentration… Uppsättningen på Stockholms stadsteater är buren av musiken, sångerna. Det är då tolkningen koncentreras, bränner till via den enorma kraft som Sjöholm, Nunes och kompani är mäktig”.
Lars Ring, SvD

”Polly Peachum i Helen Sjöholms gestalt gör ett småborgerligt oskuldsfullt intryck men visar också temperament. Som väntat sjunger hon underbart, och med suverän textning”.
Östgöta Correspondenten

”Kapabelt skådespeleri med viss estradstil och många goda sångarförmågor spetsas av Helen Sjöholms sång som är stor, ren, störtsäker. Hennes sång om Sjörövar-Jenny säger allt som behöver sägas om drömmen om en slutlig rättvisa. Gripande naiv och barnsligt skoningslös. Rudolfsson sparar inte på svärtan, men här finns plats också för skratt, drömmar och månskenet över alla dem som älskar”.
Margareta Sörenson, Expressen

Den 21 oktober 2010 firade Stockholms Stadsteater sin 50-årsdag med premiär på en iscensättning av Harry Martinsons framtidsepos Aniara, även den i regi av Lars Rudolfsson. Där spelar Helen rollen som den blinda Poetissan, och som motspelare har hon bl.a. Ingvar Hirdwall som Chifone, Dan Ekborg som högkomikern Sandon och Claire Wikholm som Miman. Andreas Kleerup har skrivit ny musik. Helen fick lysande recensioner för sin insats, här följer några utdrag:

”Helen Sjöholm som poetissan gör störst intryck i andra aktens sånger, tolkade med kraft och vrede”.
Gun Zanton-Ericsson, Östgöta Correspondenten

”En annan höjdpunkt är den blinda poetissan i Helene Sjöholms gestalt, vars svindlande skönsång man faktiskt skulle vilja ha mera av”.
Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten

”Och äntligen, dyker hon upp i andra akten med några oförglömliga solonummer, den blinda självlysande poetissan, Helen Sjöholm, med sin vemodigt klara sopranstämma som för oss bort i det stora allvaret och oändligheten”.
Marita Jonsson, Gotlands Tidningar

”Men starkast lyser ändå Helen Sjöholm som den sjungande Poetissan. Få kan likt Sjöholm sjunga med en sådan naturlig styrka och pondus och samtidigt vara fullkomligt öppen och sårbar. Hon lyckas med sin sång verkligen gestalta, och förhöja, den glödande svärtan hos Martinson”.
John Sjögren, Uppsala Nya Tidning

Vi låter Tita Nordlund-Hesslers ord i Eskilstuna-Kuriren avsluta: ”Helen Sjöholm gör en helt strålande insats. Hennes klara röst till de här täta, mörka, vackra texterna är en gripande kombination. Trion Kleerup, Martinson och Sjöholm blir kvällens höjdpunkt!”

Foto och © Petra Hellberg

Foto och © Petra Hellberg