Västerbottens-Kuriren 140215
Av: CARL AHLSTRÖM
MUSIK
Helen Sjöholm
Plats: Idun, Folkets hus
Publik: Smockat.
Bäst: Mångsidigheten och rösten.
Sämst: Bitvis ljudet.
Med en överraskande musikalisk bredd levererar Helen Sjöholm en klockren konsert inför en slutsåld Idunteater. Sångerskan, som man kanske oftast försknippar med musikaler och Svensktopphiten Du är min man, visar på fredagkvällen hur många genrer som kan rymmas i en fantastisk röst. Sjöholm besitter den där unika förmågan att ta sig an ett spretigt och variationsrikt material och forma det till en musikskulptur präglad av personlighet och spelglädje. Tillsammans med några av sina välkända vapendragare, som Jojje Wadenius på gitarr och Martin Östegren på piano, betar hon igenom allt från Laleh till Cat Stevens.
Det är en glad och pigg Sjöholm som kommer in på Idunscenen på fredagkvällen. Hon sprudlar av energi, både i rösten och kroppen. Under mellansnacken sparar hon inte på krutet. Förmodligen är det den skådespelande Helen som dyker upp då och då och levererar anekdoter med mycket (om än lite inövad) charm. Där finns gott om humor och självdistans.
Kvällens höjdpunkt är dock rösten. Sjöholms mäktiga stämma står pall hela konserten, genom högt och lågt. Med enorm träffsäkerhet gör hon fina tolkningar av Lalehs Vårens första dag, Costellos och McCartneys Veronica, Gotyes Somebody that I used to know och så vidare. Det är ytterst elegant och för varje ny låt får hon visa sin mångsidiga sångkraft.
Några instrumentala bitar hinner även klämmas in. Jojje Wadenius imponerar med sin låt Kärleksmorgon och på piano briljerar Östergren med sitt stycke från musikalen Peter Pan.
Fram mot konsertens avrundning kommer det alla väntat på. Knappt en ton hinner tas på Du måste finnas innan Idun vibrerar av applåder. Med rätta. Klassikern är en dramatisk kärlekssaga som berättas med en känsloladdad röst. Med Du är min man avrundas alla hjärtans dagkonsertens kanske ofrivilliga kärlekstema, och Sjöholm lämnar oss med en värmande, finklingande känsla i kroppen.