Sundsvalls Tidning 190515
Av: SUSANNE HOLMLUND
Vi har alla våra vårtecken, milstolpar för att man ska tro på att våren är här. I Sundsvall är det inte bara Valborgsmäss utan i hög grad också Caprice – i år för otroliga 52:a gången.
RECENSION I år var det extra utsålt i Tonhallen och en Caprice som inte i så hög grad betonade spex. Inga kostymnummer, väldigt lite rekvisita – här var både glädjen, humorn och allvaret musikaliskt. (…)
En viktig orsak till publikstormen var säkert gästartisten. Helen Sjöholm är och förblir musikaldrottningen i Sundsvallsbornas liv. Helt välförtjänt: hon har så mycket kärna och känsla i sin röst, hon är så ultramusikalisk och har en sådan linje i sin frasering att hon kan sjunga en nästan stillastående sång som Ögon känsliga för grönt helt fritt utan att någonsin tappa riktningen.
Hennes sång går rakt in i hjärtat; för mig var konsertens känslosammaste inslag Kristina från Duvemålas undran om Gud finns, men Helen Sjöholm är också en komiker som kan dra av en burlesk visa direkt från drängkammaren och utmana Kjell Lönnå på den gamla tragikomiska sången om Märta och Ture som älskar varandra från var sin sida av en sjö.
Med sig hade hon Martin Östergren, skicklig inte minst som jazzpianist med skön rytmiskt stuns. Han var också hennes sångpartner och dragspelare vid behov. I körernas första avdelning bjöds glädjande nog många äldre vårsånger, med klangfloder från KFUM och en damkör med härligt kraftfull, gyllene och bottengrundad klang. När alla tre körerna tar i i O hur härligt majsol ler med fantastiska crescendi ryser man av välbehag. Kammarkören gav mig två av mina favoritvårsånger av Peterson-Berger och en Month of Maying som vibrerade av vårglädje. Stjärntändningen var fin svensk körlyrik som stack ut med sin nypa modernitet. Och man kan vara lugn för att ljuvliga, svävande pianissimon fortfarande är en av kammarkörens specialiteter.
(…)
Mot slutet skruvades temperaturen upp med dansmusik, pop, visa, jazzklassiker; allt från Bach-gavotter till Gnesta-Kalle-schottis till gospelsväng, klezmer eller strängmusikens gamla treackordslåtar som i körversion blir mäktiga berg av musik. I kören finns inga individuella stjärnor; där är gemenskapen stjärnan. Så sprider man vårglädje.
(Hela recensionen återges inte av upphovsrättsliga skäl)