Dala-Demokraten 100227
Av: JENNIE-LIE KJÖRNSBERG
Smäktande filer och röster som svingade sig mellan djupaste dova och toner som nådde taket i Mora kyrka. Mellansnack med glimten i ögat. Tjejvasekonserten var något alldeles extra i år med artister som Helen Sjöholm, Orsa spelmän och Tommy Körberg.
I år var det Kultur före kulltur, men Mora kyrka var lika fullsatt som alltid på den traditionella konserten i samband med Tjejvasan. Orsa spelmän började med att spela till tjejers och kvinnors ära. Som i ”Annas visa”, där man kunde känna en fars stolthet över sin dotter. Så spelade de förstås också ”Koppången”. Och som de spelade! Perra Moraeus ensam på fiol först, och sedan ett crescendo av fler fioler plus en ton av dragspel och gitarr i bakgrunden. Att DD:s utsända knappast var den enda med gåshud bevisades av de stående ovationer, applåder och busvisslingar som spelmännen fick när de lämnade plats för Helen Sjöholm.
Stark scennärvaro
Hon var naturligtvis en värdig efterträdare på scen. Redan med första numret, ”Hårgalåten”, visade hon prov på sin rika röstrepertoar. Mellan finstämda visor av bland andra bröderna Gärdestad och kraftfulla ”Gabriellas sång” håll hon en lättsam ton. Helen Sjöholm visade att det inte krävs en massa show och glitter. Det räcker så bra med stark scennärvaro och genuint vacker sång. Tommy Körberg fortsatte konserten som den börjat, med att växla mellan stilla allvar och skojigare sväng. Som när han först sjöng den svenska versionen av ”Bridge over troubled water”, med mjuk, mörk, fyllig stämma, och sedan med bravur drog i med Astrid Lindgrens ”Fattig bonddräng”. Allt som allt en lysande mix av artister, låtar, moll och dur.