Allas 2023-07-06
Av: FRIDA FUNEMYR
Hon berör oss i tv-serien Thunder in my heart och i höst får vi höra hennes ljuva stämma i musikalversionen av Änglagård.
För Allas berättar Helen Sjöholm om de nya projekten, men också om relationen, mamma-rollen och om utmaningen med att hitta balans i livet.
– Jag kör ofta för hårt med mig själv.
Det har snart gått tre år sedan sångerskan och skådespelerskan Helen Sjöholm provfilmade för sin roll i succé-serien Thunder in my heart, skapad av Amy Deasismont. Hon spelar en förtryckt kvinna, en tvåbarnsmamma som är nyskild från en maktmissbrukande man.
– Glädjen var stor när jag fick rollen, en spännande utmaning. Min karaktär Annika har aldrig blivit slagen fysiskt, däremot är hon för-tryckt på ett mentalt plan som präglat hela hennes tillvaro, säger Helen.
Helen själv har aldrig levt i en sådan destruktiv relation utan får hämta känslorna på annat sätt.
– I stället har jag fått bolla med motsatser. Hur skulle det vara för mig? Jag som är priviligerad med ett stort nät av både släkt och vännner som jag finner trygghet i? Hur skulle det vara att inte ha alla dessa människor runt mig i en svår livssituation? Förfärligt! Det är i dessa känslor jag fått gräva för att kunna leva mig in i rollen, berättar Helen.
För Helen var Amy främst en sångerska, även om hon visste att hon skådespelat en del. Men när hon läste hennes manus blev hon knockad.
– Vilken urkraft hon är. Seriens styrka ligger i det sätt Amy skrivit den på, karaktärerna känns så riktiga och ofriserade. Det hon gjort, att gå från barn-popstjärna till skådespeleri, manus och regi är inget lätt steg att ta i så ung ålder. Jag är full av beundran, stolt och glad att få jobba med henne. Det är så lätt att få en stämpel när man slår igenom så ung, säger Helen.
Hon drar en parallell till sig själv då hon som 25-åring blev Kristina från Duvemåla med hela svenska folket.
– Det där har varit både underbart och begränsande. För en viss publik är jag fortfarande Kristina, berättar hon.
Musikal i höst
(…) Men i höst är det dags att äntra musikalscenen igen. Då spelar hon i den nyskrivna musikalen Änglagård.
– Jag är jätteglad för att jobba med den här sceniska versionen av berättelsen. Det äri mångt och mycket en helt ny produktion där musiken är nyskriven, vilket jag älskar, utbrister Helen.
Fredrik Kempe är kompositör och Edward af Sillén har skrivit manuset.
Helen spelar Rut Flogfält, matriarken i Yxared. Påscen återförenas hon också med Tommy Körberg, som spelar gamle ungkarlen Gottfrid Pettersson.
– Att få jobba ihop med Tommy känns alltid bra.
När Änglagård kom i mitten av 90-talet såg Helen filmen flera gånger.
– Filmen fångade något i krocken mellan det moderna och det gamla bondesamhället, rädslan inför det främmande, nya och oväntade. Men det är samtidigt en stark bashistoria som påverkat så många människor, säger hon och lägger till:
– Colin Nutley såg Sverige utifrån och när han skapade den här berättelsen kändes det både nytt och fräscht. Folk hade inte heller sett regnbågsfrågan skildras i film på detta vis, jag tror den bidrog till nytänkande för många.
– Jag hoppas vid Gud att publiken kommer tillbaka till fullo. Den äldre publiken har varit några av våra mest trogna gäster, jag hoppas att de ska våga och ha råd att gå på teater och musikaler igen, säger Helen.
Lutat mer mot dramat
Kanske tänker många på Helen främst som sångerska, men de senaste åren har det blivit allt mer skådespeleri.
– Jag har varit tydlig med det, skådespeleriet i mig har vuxit och jag har lutat mig emot dramat i mina musikalroller. Jag fick chansen att filma i Simon och ekarna och sedan Så som i himmelen, som blev starten för fler roller, berättar Helen.
Hon berättar om sin farmor och mormor, två helt olika kvinnor som påverkat henne djupt. Farmor var en stadsbo i en övre medelklassfamilj med eget företag, medan hennes mormor kom från en liten by och hade en lantbrukarbakgrund.
– Jag tillbringade mycket tid med båda och är nog en mix av dem och mamma, de finns alla i mig. Men mormor var Kristina för mig, det var från henne som jag hämtade inspirationen till rollen i Kristina från Duvemåla.
Är en ”hönsmamma”
Ett liv på scen har så klart varit givande och utvecklande, men det kan också vara utmanande i vardagen med många sena kvällar och helgjobb. Tillsammans med maken David har hon en 16-åring och ett tvillingpar på 11 år.
– Jag älskar att vara med dem och tycker att det är viktigt att de ska få prova nya saker, lära sig ha empati och intressera sig för andra. Både jag och min man har jobbat mycket kvällar, men jag skulle ändå säga att vi lever nära våra barn. En närvarande och orolig mamma är jag (…)
– Jag önskar att jag skulle vara lite coolare och mindre orolig. Kanske är det omvärlden som påverkar och gör mig splittrad. Världsläget gör att man funderar på hur det ska bli för våra unga i framtiden, säger Helen.
Största utmaningen i rollen som mamma tycker Helen handlar om balansen mellan att hålla fast och samtidigt släppa taget, och just våga lita på dem med tanke på allt som kan hända.
– Droger, våldet… alla faror finns närmare nu. Utmaningen är att ha tillit till den världen som de ska ut i, säger hon.
Många unga vuxna har det tufft i dag och som förälder kan det ibland vara svårt att förmedla hopp och framtidstro. Helen tror att det viktigaste för våra ungas välmående handlar om att bejaka vad de har för intressen.
– Det har alltid varit min räddning, att hämta kraft i sången när jag känt mig utsatt. Men för andra kan det vara i sporten eller i skrivandet, jag tror att man stöttar sina barn bäst genom att låta dem syssla med det de tycker är roligt, där man kan se den där passionen i ögonen. Jag tror det är viktigt att låta dem känna att de har något eget där de kan få blomma och känna egenvärde.
– Skolan är jättetuff för många unga i dag, jag har flera i min omgivning där det är en utmaning bara få sina barn att vilja gå i skolan. Vi behöver entusiasmera våra barn att få dem att känna sig nyfikna men samtidigt ha tilltro, både till sig själva och omvärlden.
Föll för Davids näsa
I snart 20 år har Helen och hennes man David varit ett par. Han var egentligen inte alls den typ av kille hon vanligtvis brukade falla för, men de har uppenbarligen visat sig vara ett bra team. För det är så de ser sig, ett par som tillsammans bildar en ”familjefirma” (…)
– Ingen av oss har känt ett behov av att det ska vara fantastiskt hela tiden. Ibland är barnvaktsscheman och skjutsningar till olika aktiviteter främsta prioritet och då har parrelationen kommit sist, men vi har inte blivit nervösa över det. De där krigen tar slut. Vi har stunder då det bara är han och jag.
– Jag kan såklart inte svära på att det kommer vara vi för alltid, men just nu vill ingen av oss någon annanstans. Redan från början har vi haft stor respekt för varandras yrkesliv. Ingen har ansett att den enes jobb är viktigare än den andres och båda är medvetna om att vårt jobb är svårt att sjukskriva sig ifrån.
Helen berättar att hon föll för Davids ”väldigt snygga näsa”. Hon har varit svag för karaktärsfulla näsor sedan hon såg Dustin Hoffman i filmen Tootsie.
– Jag kände också att David var rolig att prata med, sedan föll jag bara allt mer eftersom. Än i dag kan jag bli överraskad av honom.
Ett energiknippe
Som person beskriver sig Helen som väldigt energirik.
– Jag jobbar, skjutsar och lagar mat mest hela tiden. Jag har ingen direkt hobby då jag är så passionerad i det jag gör. Men jag läser mycket och älskar att se film. Jag tycker även om att vara i Jämtlandsfjällen där vi har en stuga. Och vid havet i Alnön. Båda de där platserna är källa till återhämtning för mig och jag åker gärna upp dit själv.
– Jag är av eller på, allt eller inget. Emellanåt har jag mina sängdagar då kontoret är under täcket. Jag behöver stänga av helt ibland för att orka med de energiska dagarna.
Att vila har alltid varit en stor utmaning för Helen. Orken är inte riktigt hundra längre och hon har varit på gränsen att gå in i väggen flera gånger.
– En gång gjorde jag det rejält. Det var år 2008, vi hade små barn, mycket jobb och samtidigt renovering på gång. Det var min allra värsta period. Samtidigt känns det nästan som ett lyxproblem. Jag har haft sjukdom och död runt omkring mig, men det absolut egna jaget har haft det oförskämt bra.
– Min energi är min utmaning, jag märker inte när jag måste säga nej och kör ofta för hårt med mig själv. Efter den där perioden av utbrändhet lärde jag mig att backa. Jag måste vila mer för att orka utmaningar både på jobb och hemma (…)
– Jag har haft det så bra och har fått uppleva så mycket fint – sådant som jag aldrig kunde drömma om som tonåring. Ofta slås jag av stor tacksamhet. Livet har inte varit en dans på rosor, men många ingredienser har varit väldigt bra.
5 snabba med Helen Sjöholm
Vad gör dig lycklig?
– Min familj och min släkt. Jag uppskattar att vi ses med jämna mellanrum, våra möten och närheten vi har till varandra håller kvar min barndom. Även min älskade vän Anna Stadling är en enorm glädje för mig. Vi har känt varandra sedan vi var 12 år. Hon och jag har alltid kunnat relatera och hämta kraft hos varandra. En stor glädje är även att fortsätta gå till jobbet och stå på scen.
Hur känner du inför åldrande?
– Utseendet förändras och kroppen känns annorlunda. Jag tycker det är skit-trist och kan inte säga att jag välkomnar de här förändringarna. Men jag har varit med om allt för många som drabbats av sjukdomar. Då får man större perspektiv på hur fort livet kan förändrats. Så länge jag får vara frisk och får se mina barn växa upp, så förhåller jag mig ödmjuk inför de skavanker som kommer med åldrandet.
Vad är det sista du gör innan du går och lägger dig?
– Då kokar jag en stor kopp te, ställer den vid sängbordet och läser, men dricker sällan av teet. Till min mans förtret kokar jag te och häller upp i koppar som han samlar in överallt i huset. Vissa koppar har jag druckit ur men många står där orörda.
Tror du på en högre makt?
– Jag tror på empati och kärlek, som i sig kan göra underverk. Vi måste förstå att det finns krafter, men jag tror inte på någon uträknad sådan.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Drömmen är att få bli gammal, se barnen växa upp och parallellt fortsätta jobba. Att jag och David ska få bli gamla ihop. Fortsätta som nu, det är min önskan.
(Hela intervjun återges inte av upphovsrättsliga skäl)
Originalartikel i Allas:
Helen Sjöholm: ”Min energi är min utmaning”