(…)
Aftonbladet 200710
Av: ANNA & HANS SHIMODA
Foto: CAROLINA BYRMO
För 25 år sedan slog hon igenom i Kristina från Duvemåla. Helen Sjöholm som fyller 50 år i dag, kan inte nog poängtera hur mycket rollen har betytt för henne.
– Det var kanske större än vad jag kunde förstå då, säger hon till Aftonbladet.
(…)
”Fest är inte att tänka på”
I dag fyller den skönsjungande Sjöholm 50 år, något hon inte slår på stora trumman för.
– Jag tycker inte det är så dramatiskt. Jag är frisk och har en kropp som funkar, jag känner mig glad för det och försöker att inte tänka för mycket på siffror, säger Helen Sjöholm på telefon.
Hur ska dagen firas?
– Fest på det sättet är ju inte att tänka på, men det känns inte som att det är det viktiga. Jag fick en härlig överraskningskväll av några vänner som dök upp som jag inte hade en aning om. Jag känner mig omtumlad och glad av det, allt uppstyrt av maken och det var helt fantastiskt. Nu ska vi åka och träffa mina föräldrar i Skåne, jag har inte träffat dem på väldigt länge. Bara det känns som en fest så det blir kul.
”Har inte smält det än”
Du har nyligen spelat in Så mycket bättre – hur var det?
– Jag har inte smält det än, jag är inte jättebekväm med att ha kameror i fejset och kommentera och formulera mig hela tiden. Det är inte min grej, men det var fascinerande och rörande och häftigt. Jag är fylld
av väldigt många känslor efter de där dagarna.
Var det som du trodde att det skulle vara?
– Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig, men att det skulle vara så intensivt går inte riktigt att förbereda sig på. Jag kände ingen av de jag var där samtidigt som. Jag kände till de flesta, men inte alla.
Bondade du extra med några?
– Jag var bara där i tre dagar, men överlag var det här gänget urspännande. Jag och Loreen hade samtal som var intressanta. Den man tror man är mest olik, kanske man har mest likheter med.
Vi intervjuade Tommy Körberg för ett tag sedan och han sa att han skulle ha olika glasögon med olika färg på sig varje dag för att jävlas med tv-producenterna så de inte skulle kunna klippa hur som helst. Hade du något liknande grepp?
– Det kan jag fan tänka mig att han hade! Men jag hade ingen sådan skiss, nej. Jag hade nya underkläder varje dag i alla fall…
25 år i rampljuset
Det är 25 år sedan du slog igenom med Kristina från Duvemåla, vad har den rollen betytt?
– Hur mycket som helst, det var mitt genombrott och att göra det med en så stor roll var fantastiskt. Folk hade så stora förväntningar och Kristina fanns redan i många svenskars hjärtan, Björn och Benny gjorde något så monumentalt eget. Det var en bärande kvinnlig roll och det var kanske större än vad jag kunde förstå då vilket nog var bra, haha! När jag ser på det med andra ögon nu så var det ju hur stort som helst. Jag lärde mig så ohyggligt mycket under de här fem åren, det var otroliga fem år.
Många artister har en låt som är ”deras” och som de förknippas starkt med. Du har imponerande nog tre, Du måste finnas, Du är min man och Gabriellas sång från Så som i himmelen.
– Du är min man var skitkul att göra, men det var med en klackspark skulle jag säga. Jag tyckte den var kul, som en gammal dänga från 50-talet. Att den skulle fästa på det enorma sätt hade vi ingen aning om. Jag har verkligen fått några bra melodier och alla har varit tydliga i sitt språk. Det har varit tydliga texter, som ”Gabriellas sång” som Py Bäckman och Stefan Nilsson gjort. Det är jag förstås tacksam för att ha kunnat ha med mig i livet.
– Du måste finnas tar upp saker som alla inte törs ta upp, den är nästan som ett ångestskrik. Unga tjejer har kommit fram och sagt att den är fantastisk. Och ”Gabriellas sång” har gjort att jag har fått respons som ”vet du att den här sången har förändrat mitt liv?”
Scoutades av Benny
Hur kom du i kontakt med Björn och Benny från första början?
– Det var galet, det finns ett amatörspel i Enskede som de har satt upp i många år. 1991 fick jag ett tips om det och jag fick en stor roll där. Då kom Benny dit, för hans svåger skrev musik till det spelet och sedan ringde Benny mig, han behövde någon som sjöng några demos till Kristina och han ville ha en neutral röst. Så det gjorde jag och jag var nöjd redan där. Jag fick ett kassettband som jag vårdade ömt. Sedan ringde Benny och sa att jag var tvungen att komma på audition vilket jag ändå hade tänkt göra och fick rollen.
Har du drömt om att slå igenom utomlands?
– Jag har sjungit i USA, England, de nordiska länderna, men jag har aldrig haft någon drivkraft att göra en internationell karriär, jag har trivts bra och älskar det svenska språket och känner mig hemma i det.
Uppskjuten turné
Om vi talar framtidsplaner – vad har du på gång?
– Jag har hållit på med en ny skiva så jag ger ut nytt material i höst och det känns jättekul att det kan hända det här året. Sedan skulle jag turnera, men det får vi se när det blir. Men jag skulle vilja filma mer, det är en dröm att få fler utmaningar på det området.
Om tio år fyller du 60, var är du då?
– Då kommer jag, peppar, peppar, att sitta här och prata med någon om det och ha samma liv. Förhoppningsvis bor vi kvar i vårt hus och hoppas att jag fortfarande jobbar och att det finns plats för en sån som jag, det vet man ju inte.
Det har varit mycket skriverier om olika bidrag i dessa coronatider och vi vet att din man David, som är ljudtekniker, har varit engagerad i problemet att de som bestämmer inte vet hur nöjesbranschen fungerar. Hur har du haft det ekonomiskt under den här tiden?
– Han har haft det tuffare än jag på grund av att han har enskild firma. Jag har jobbat mycket under åren så jag klarar mig ett tag. Sedan får man se hur länge ”ett tag” blir. Hösten har rykt för mig redan, allt det som fanns har försvunnit så på lång sikt ser det inte så bra ut, säger Helen Sjöholm och fortsätter:
– Men jag kan leva på det som finns och jag har haft möjlighet att friställa mig så jag får en liten ersättning, men man får se hur länge det håller. Men jag lever inget stort liv så jag klarar mig, det finns så många andra som har det skittufft.
(…)
(Hela intervjun återges inte av upphovsrättsliga skäl)