Stockholm City 101129
Av: KLAS EKMAN
JOELBITAR Helen Sjöholm återupptäckte artisten Billy Joel häromåret. Nu kommer skivan där hon tolkar artistens låtar, med texter översatta av Tomas Andersson Wij.
Det började med att Helen Sjöholm packade upp skivsamlingen efter en flytt. Hennes ”gubbe” började köra en quiz med skivor och gamla blandband. En av låtarna han spelade upp var Billy Joels ”She’s always a woman”.
– Det var en gammal älskling, och då blev jag nyfiken och lyssnade mer på Billy Joel. I samma veva blev det klart att jag skulle göra ett eget album för första gången på åtta år, säger hon där hon sitter i kafédelen på Dieselverkstan i Sickla.
Resultatet blev ”Euforia”, en skiva med den logiska undertiteln ”Helen Sjöholm sjunger Billy Joel”. Texterna översattes av Tomas Andersson Wij. För att låtarna skulle framföras på svenska var ett måste.
– Jag hade inte gjort det annars, det hade inte känts lika intressant. Och de behövde dessutom bearbetas en smula. De är skrivna ur ett väldigt manligt perspektiv och färgade av en viss tid. Att få med Tomas var en jackpot. Han fick jobba stenhårt, och hade nog en intressant sommar.
HON HAR FULL förståelse för att valet av artist kan anses som en smula förvånande. Billy Joel är visserligen inte okänd, men inte heller direkt brinnande aktuell här i Sverige.
– Vad jag förstår är han större nästan överallt, förutom just här. Jag kan inte säga att min tanke var att missionera för hans låtar, men det är trevligt att de inte är uttjatade. Och det är fina melodier, säger Helen Sjöholm.
Skivan spelades in samtidigt som Helen Sjöholm repeterade inför Stadsteaterns uppsättning av ”Aniara”.
– Ibland är det bra att inte vara överfokuserad. Men jag har ingen huvudroll i ”Aniara”, det är en kollektiv föreställning som bygger på gruppen.
…Och på Andreas Kleerups musik. Höstens andra oväntade möte, åtminstone för den som mest förknippar Helen Sjöholm med musikaler och Benny Anderssons Orkester.
– Det var inget konstigt alls. Andreas har verkligen gått in för det här, och lämnade oss ganska mycket ifred. Han var väldigt tillåtande för ändringar. Jag träffade honom första gången när han jobbade med Jojje Wadenius, och jag hoppas att musiken till ”Aniara” kommer ut på skiva. Det vore synd om den bara försvann.
Under året har Helen Sjöholm även spelat in en långfilm. Hon fick rollen som mamman i ”Simon och ekarna” som bygger på Marianne Fredrikssons bok. Simon spelas av Bill Skarsgård.
– Våren och hösten har varit lite intensiva. Jag ska ta det ganska lugnt under nästa år, men jag märkte också att jag saknat studion litegrann. Det var skönt med nytt material.
Har någon av låtarna på Euforia en chans att bräcka svensktoppsrekordet med BAO:s ”Du är min man”?
– Nej, jag tror inte att den är lika direkt. Det räcker med att höra ”Du är min man” en halv gång, sedan har du greppat den. Den är genial på det sättet. ”Euforia” kräver mer, och det går nog inte lika bra på Svensktoppen.
I februari gör du tre konserter på Rival. Vilket är upplägget?
– Det blir inte bara elva låtar som på skivan, utan mer Billy Joel än så. Och lite annat förstås.
Är din treårige son ett fan?
– Nej. Ruben förstörde precis en platta för en journalist. Han gillar inte när jag sjunger och säger ”Tyst. Inte sjunga mamma”. Han vill sjunga själv. Men än så länge är ett framträdande som pepparkaksgubbe hans största merit.
HELEN SJÖHOLM
Ålder: 40.
Bor: Nacka.
Familj: Man och Ruben, tre år.
Aktuell: Det andra soloalbumet, ”Euforia”, och spelar den blinda poetissan i ”Aniara” på Stadsteatern.