Foto och © Maria Nehro
Med kort varsel visade det sig att Helen skulle medverka i en konsert på nyöppnade Palatset, som är beläget på Riddarholmen i Stockholm, igår den 8 oktober. En plats där barn och ungdomar bl.a. kan ägna sig eget skapande inom film, litteratur, musik och scenkonst.
Först blev jag en smula stressad och undrade förtvivlat hur jag skulle lyckas inrymma även detta i helgens planer, utanpå allt annat. Men då jag tänkte närmare på saken insåg jag att det skulle gå alldeles utmärkt!
Sagt och gjort, vid tretiden igår eftermiddag mötte jag Kristina på Palatset, och strax därpå Simon. Fick även tillfälle att hälsa på Hjördis för första gången, som jag tidigare bara känt igen till namnet. Hon bar en helt bedårande liten kille i famnen, som var nästan osannolikt snäll under framträdandet.
Konsertlokalen var liten, och där fanns inte många sittplatser. Vi slog oss ned på första raden. Drabbades genast av dåligt samvete eftersom detta var en plats tillägnad den yngre generationen, och här satt vi och skymde sikten på första bänk!! Men den känslan försvann strax, då jag upptäckte att flertalet av dem som fyllde upp stolsraderna bakom oss var vuxna, och inte barn.
Ett gäng unga killar sound checkade uppe på den lilla scenen. Vi undrade i vårt stilla sinne om detta verkligen var husbandet, och vad i hela fridens namn Helen i så fall skulle framföra tillsammans med dem!? De såg definitivt inte ut att kunna ackompanjera henne i Euforia, men knappast heller i barnvisor. Kristina hörde sig för, och fick veta att det inte var husbandet vi såg, utan Sixten & the Cupcakes; ett av ungdomsbanden som håller till på Palatset. Mystiken tätnade. Vad för slags program skulle vi få lyssna till egentligen?
Strax introducerades de medverkande, och husbandet & Helen tog plats på scenen. Helen var klädd i svarta tights, grå- och svartrandig trikåklänning, där en ordentlig kula nu framträdde, svart jacka och svart scarfes virad om halsen. Detta lät hon oss lyssna till:
Cowboysnack (med inledande recitation)
Come Give Me Love
Inatt är hela staden vår (duett med Moa Holmsten)
Programmet kändes oväntat och udda, lite grand som en ungdommspelning, vilket kanske inte var helt långsökt eftersom vi befann oss på Palatsert, och bara gjorde det hela ännu mer spännande! Efter att Helen lämnat scenen fortsatte konserten med ett par egna låtar av Moa Holmsten; en ung tjej som jag inte haft tillfälle att stifta bekantskap med tidigare, husbandet och Sixten & The Cupcakes. I den sista låten som husbandet framförde medverkade en väldigt ung trummis ifrån huset.
Efteråt fick vi möjlighet att växla några ord med Helen, och därefter gav vi oss av, mycket nöjda med vår upplevelse, trots att den denna gång blev ganska kort!