Jönköpings-Posten 140301
Av: HANS JÄREBY
Konsert
Helen Sjöholm
Var: Spira/konsertsalen
Musiker: Jojje Wadenius, gitarr, Martin Östergren, piano, Ulric Johansson, bas, Tomas Bergquist, slagverk
*****
En fredagskväll på Spira utan dess like som fick alla nackhår att resa sig och ögon att tåras. Det var Helen Sjöholm som åstadkom detta på undertecknad och det är Helens fantastiska röst som är orsaken. En röst med ett stort omfång där rösten är lika klockren i hela registret och som hon behandlar med både pondus och finstämdhet.
Men det är dock inte bara rösten, utan det sätt på vilket hon intar scenen och möter sin publik. Hon spritter av energi och man ser hur hon njuter av varje andetag, varje ton och ord som strömmar ut mellan hennes läppar. Helen Sjöholm besitter en stor musikalisk bredd och det får kvällens publik verkligen njuta av. Ingen musikgenre är främmande för henne, vare sig det är visor, musikallåtar eller visa skriven på 1700-talet. Här bjuds också på låtar av Joni Mitchell, Billy Joel och Elvis Costello och den allt för tidigt bortgångna Judee Sill, men även ett potpurri av gamla svenska visor.
Helen sjunger ”Vårvindar friska” (som man hört sedan barnsben) som jag aldrig hört den sjungas tidigare. Låten inleds på bas av Ulrik Johansson och Helen tolkar den sedan med sådan känsla att man nästan känner vad som händer i naturen, man känner både vårvindar och den friska vårdoften. Utsökt tolkad och följdes upp med fler visor ur den svenska visskatten bland annat ”Här är gudagott att vara”.
Det är inte bara Helen som briljerar. Kvartetten som kompar är inga dunungar, de har växt upp med musiken och berättar hur och visar vad de kan. Jojje Wadenius imponerar med sin låt ”Kärleksmorgon” och på piano briljerar Östergren med sitt stycke från musikalen Peter Pan.
Helen ger också ett smakprov ur musikalen ”Livet är en schlager” baserad på Jonas Gardells film med samma namn men här med nytt manus, premiär i hösten och med bland annat Helen Sjöholm.
Kvällens alla smakprov bjuder på alla genrer och inget är främmande. Hon besitter den där unika förmågan att ta sig an ett spretigt och variationsrikt material och forma det till en egen personlig tolkning full av spelglädje. Cat Stevens ”Moonshadow, eller Lalehs ”Vårens första dag” artisten Sjöholm bjuder en hel show med snack utspel och skönsång med bett med sin unika röst, där man ibland skönjer ett uns av passande vemod.
Kvällens sista sång blir ”Gabriellas”, men det nöjer sig inte publiken med. ”Du är min man” som tjatats i radio så man blivit utless visar sig bli något helt annat live, den är en pärla i sitt slag, men här slutas dock med ”En sista dans” och till stående ovationer flera gånger om. Det här slår after work flera gånger om den här fredagen. Tänk att man skulle gå ut med ”Du är min man ringande i huvet den här kvällen.