Hemmets Journal 150624
Av: PETTER KARLSSON
Varje sommar bunkrade Helen Mariekex och köttbullar tillsammans med kompisen Maggan. Men de försvann aldrig längre bort än någon kilometer. Än i dag vägrar Helen Sjöholm skiljas från sin gulmålade, norrländska barndomsidyll.
Sommaren behöver bara två sekunder för att få henne att kapitulera i gräset. Då har Helen Sjöholm först kört norrut i sex timmar, inklusive kisspausar för tre ungar.
– Så öppnar jag bildörren och allting kommer emot mig på en enda gång. Dofterna av gran och hav. Minnen av kortspelet ”Plump” och resorna till badstranden på pappas lastbilsflak. Eller myset framför teven med farmor, när alla andra hade pipit i säng. Hon tog sig en drink och jag fick smaka ur karamellskålen. Sedan såg vi ”Hemliga armén” eller någon av de där andra vuxenserierna, man annars inte fick se. Fantastiskt!
För det finns platser där Sveriges bästa röst vill brista ut i sång, oavsett om publiken blott består av fiskmås och vildmink. Alnö utanför Sundsvall är Helen Sjöholms havsvåta barndomsdröm. Här tillbringade hon alla sina sommarlov. Hit längtar hon så snart det våras ibland bergen.
– Norrlands Hawaii. Farfar och farmor köpte tomten på 1950-talet. Där står en gul träkåk och en massa små hus och bodar. Finlandsfärjorna glider tätt förbi. I skogen kan man plocka litervis med lingon och blåbär.
Alnö var också hennes första riktiga scen.
– Min kompis Maggan och jag sjöng Abba. Körde samma inlärda steg till varenda låt. Utom när Maggan steppade på brunnslocket av plåt. Sedan drog vi sketcher och Elsa Beskow-verser i blomsterkostymer. Jordgubbshattarna hade Maggans mamma sytt. De yngre barnen fick vara apor i någon klätterställning och så körde vi cirkus.
Maggan är en nära kompis än idag. Helen Sjöholm säger att somrarna förde dem samman. Speciellt när de rymde.
Sov i bilen
– Det skedde varje år. I två dagar bunkrade vi Mariekex och frysta köttbullar. Drog sedan iväg på eftermiddagen och förväntade oss att alla skulle ut och leta efter oss på kvällen. Det slutade alltid med att vi sov över i pappas bil. Han hade avsiktligt lämnat den öppen.
Sommarens viktigaste fordon var annars pappas lastbil som fått semester från plåtslageriet.
– Alla ungar lastades upp på flaket. Sedan drog vi till Tranviken som hade uppvärmd bassäng. Ibland cyklade jag dit med mamma och en korg med kokt ägg, kaviar och ljummen saft i sirapsflaska. Ibland fick jag en Piggelin – det är också sommar för mig. Storstrut ansågs lyxigt och var inte att tänka på. Förekom bara på simskolans avslutning.
Tranviken hade också snygga badvakter. Det märkte Helen när hon blev tonåring.
– Jag försökte imponera på dem genom att ta diverse simmärken. Det gick väl sisådär…
Snart fick cykel och lastbil ge vika för egen bil. Inte minst för att plåtslagarens och folkskollärarens dotter om somrarna skulle kunna köra de 100 milen från jobbet i Skåne.
– En Ford Fiesta. Uselt köp, enligt pappa. ”Varför frågade du inte mig innan?!” Han hade rätt. Den höll på att skaka sönder under den där långfärden.
”Jag tror, jag tror på sommaren” sjöng nattradion när hon körde norrut. Väl hemma på Alnö igen tog dragspelsmusiken över.
– På den tiden spelades alltid Calle Jularbo, känns det som. Jag brukade sitta på balkongen och lyssna till musiken som strömmade ut från farmors stuga.
Blev intresserad
I samma veva vaknade intresset för sången, inte minst den svenska visskatten.
– Från 19 års ålder jobbade jag på visfestivalen på Skuleberget. Ett av de där ställena som bara uppstår om sommaren och blir magiska.
Helen Sjöholm har skaffat sig flera sådana med tiden. Nösund i Bohuslän, till exempel, som blir ett av stoppen på årets sommarturné med Jojje Wadenius och Martin Östergren.
– Jag ser redan fram emot skaldjurtallriken om kvällen. Mums!
Och ändå…
Skulle hon ha en enda dag kvar i livet, skulle den tillbringas på Alnö, säger hon. Sitta där på stranden tillsammans med nära och kära. Grilla gott. Äta jordgubbar. Dricka rosévin. Vara uppe länge och se solen bara studsa bakom horisonten.
Ty Edens lustgård ligger i trakterna av polcirkeln – och för en trebarnsmamma med fullspikat program är den i dag guld värd.
– Höga Kusten är så överjordiskt vacker. Dessutom älskar jag att köra bil i den ljusa sommarnatten. Eller kanske allra helst sitta bredvid och skumpa med huvudet mot rutan…
Jodå, Helen Sjöholm kan se sig själv sitta där i den gula kåken på sin ålders sensommar. Med solbrända barnbarn, drink och karamellskål. Kanske rent av med en Piggelin i näven och lite dragspelsmusik i örat.
– Något säger mig att det är där jag hamnar till sist…
MERA FAKTA
Personligt
Namn: Marie Helen Sjöholm Granditsky.
Född: 10 juli 1970 i Sundsvall.
Familj: Maken David, 48, ljudtekniker. Sonen Ruben, 7 år. Tvillingarna Samuel och Johanna, 3 år.
Bor: Villa med sjötomt i Nacka, utanför Stockholm.
Aktuell: Med turnéerna Musik i sommarkväll, 26 juni – 5 juli och I love musicals med Peter Jöback 25 september – 24 oktober.
5 snabba
Favoritmat: Grilla är så lättsamt härligt. Och gärna jordgubbar efteråt.
Favoritdryck: Rosévin. Jag är inte mycket för nubbar, men kan ta en öl ibland med maken.
Favoritlåt: Inget slår Den blomstertid nu kommer. Jag blir jättetagen och tårmild, speciellt när min son sjunger den på skolavslutningen. Den inne-håller essensen av sommaren, all förväntan och den där starka känslan av befrielse. ”
Favoritaktivitet: Köra bil genom sommarnatten längs Höga Kusten.
Favoritglass: GB-Sandwich tills jag blev glutenintolerant här året. Jag uppmanar därför härmed GB att skapa en glutenfri sådan!
Smultronställe: Alnö utanför Sundsvall.