Södermanlands Nyheter 140221
Av: JENNY PALMQVIST
Sångerskan och musikalartisten Helen Sjöholm uppträder på Culturum på söndag tillsammans med bland annat Jojje Wadenius. Vi fick 10 minuter tillsammans med stjärnan i telefon.
Det blir lite av en speed-dejt det här…
– Ja, vad spännande. Jag har aldrig haft någon förut så du blir min första.
Varför är du så busy?
– Egentligen är jag inte särskilt upptagen mer än just i dag. Jag har börjat komma i gång och jobba ordentligt efter min föräldraledighet – började i och för sig jobba lite smått redan förra våren. Men nu har det börjat röra på sig ordentligt.
Berätta lite om söndagens konsert…
– Det är lite intressant för jag har jobbat tillsammans i många olika gäng och med olika genres genom åren. Och även tillsammans med Jojje Wadenius och Martin Östergren som är två av musikerna i den här turnén. Men det här är musikanter i ordets rätta bemärkelse och tillsammans gör vi musikaliska resor åt alla möjliga håll. Vi har nästan haft svårt att begränsa oss. Tillsammans gjorde vi 13 föreställningar under hösten och vårens turné innehåller lika många stopp.
Vad gör ni för musikaliska resor?
– Det är väldigt blandad – allt från Billy Joel och Joni Mitchell till Depeche Mode. Vi har lagt ner mycket tid på att försöka hitta en egen prägel, ledstjärnan har varit att få min röst att hitta hem i arrangemanget. Rösten har fått styra känslan i musiken.
Vad är en typisk Helenlåt?
– En låt som har en text som berättar något och som kan ge tydliga bilder. Jag gillar att skapa bilder och vill att folk ska vara få en upplevelse när de lyssnar till mig. Jag gillar även att det finns en röd tråd och knyter gärna ihop låtarna med bra mellansnack.
Musikalartist, skådis och sångerska. Vilken genre står dig varmast?
– Om jag var tvungen att välja en genre blir det visan. Där kan man använda den där berättande rösten fullt ut. Jag har alltid gillat visan. När mina kompisar gick på Depeche Mode-konserter, drogs jag till visfestivaler som ung. Jag går verkligen i gång på det.
Har du någon idol?
– Alltså, när jag hängde på visfestivaler lyssnade jag även på mycket svensk musik. En stor inspiration redan då var faktiskt Tommy Körberg. Jag är lite teatral i min personlighet och hans röst triggade mig. Innan jag ens var någon fantiserade jag om att få sjunga tillsammans med honom.
Snacka om målbild…
– Ja, han har helt klart varit en jätteinspiration. Men det finns så klart fler. Jojje exempelvis som jag numera har förmånen att äta, turnera, spela och sjunga tillsammans med. Han är en fantastisk man och jag tycker alla ska se dokumentären om honom som just nu ligger på SVT-play.
Med låten ”Du är min man” måste du ha svenskt världsrekord på Svensktoppen?
– Ja, hur länge låg den egentligen på svensktoppen?
Enligt Wikipedia var det fem år.
– Det är en till synes enkel och välsnickrad melodi om villkorslös kärlek som verkar ha gått hem. Den var kul att göra, men kanske inget signum för mig.
Vad är ditt signum då?
– Jag kommer antagligen alltid vara förknippad med ”Kristina från Duvemåla”.
Vad blir du glad av?
– Mina barn och min man. Och att få jobba med musik.
Arg då?
– Jag blir inte arg så lätt, men har ett jävla temperament men det fungerar mer som drivkraft. Jag kan vara fruktansvärt envis. sedan jag fick barn kan jag även vara väldigt ilsk på mina barn.
Pryl du inte kan leva utan?
– Mobilen och min pappersalmanacka. Jag gillar att sudda bort och kryssa i datum och planera saker i den.
Vad har du på g framöver?
– Jag ska medverka i Jonas Gardells musikal ”Livet är en schlager” som har premiär på Cirkus i september. Jag spelar Mona. Det känns jättespännande att få arbeta med Gardell.