Foto och © Mats Bäcker
2023-09-11 Borås Tidning
Av: ELIN THORNBERG
Färgglatt, roligt med fantastiska sånger och en stjärnstark ensemble med Helen Sjöholm som självklar motor. Musikalen Änglagård lyckas ta den klassiska filmen in i nutiden (…)
Colin Nutleys Änglagård – musikalen
Var: Oscarsteatern, Stockholm
Regi: Edward af Sillén
Kompositör och sångtexter: Fredrik Kempe
Manus: Edward af Sillén och Daniel Réhn
Orkesterarrangemang: Karl-Johan Ankarblom
Koreografi: Per Magnus Andersson
Scenografi: Lars Östbergh
Kapellmästare: Johan Siberg
Producent: Vicky von der Lancken och Johan von der Lancken
I rollerna: Helen Sjöholm (Rut), Tommy Körberg (Gottfrid), Tuva B Larsen (Fanny), Lindy Larsson (Zac), Fredrik Lycke (Axel), Gustav Levin (Ivar), Sofia Pekkari (Eva), Per Svensson (prästen), Martin Stokke Mathiesen (Mårten) och Denny Lekström (advokat Ragnar) + ensemble.
(…)
Att bli musikal 2023 är det bästa som kunde hända Änglagård. Här har storyn samlats ihop, renodlats, skalats av och bakats om, med starka sångnummer som främsta ingrediens. Och det finns det mycket av här. Låtskrivaren Fredrik Kempe har uppenbarligen låtit sig inspireras av storslagna musikaler som Chess och Kristina från Duvemåla och levererar flertalet starka låtar som låter artisternas röster stå i centrum.
(…) Berättelsen kretsar som många av oss vet kring huset Änglagård, som efter att Erik dött tas över av showartisten Fanny – arvingen som ingen trodde fanns. Fanny och hennes vän Zac skakar om det lilla samhället från grunden. Handlingen har dock stuvats om, och i musikalen är det faktiskt Rut Flogfält – den bedragna frun, spelad av en fullkomligt fantastisk Helen Sjöholm – som är berättelsens nerv och drivkraft. Hon vet redan från början vem Fanny är, och också att hennes man har varit otrogen mot henne 30 år tidigare med kvinnan som hon trodde var hennes bästa vän – Alice, Fannys mamma. När Fanny dyker upp faller såklart Ruts värld samman.
Det är Rut – inte Fanny – som tar störst plats i musikalen. En oväntad men välkommen ändring. Helen Sjöholm ger allt i sina storslagna solonummer som Min plats i solen, liksom den starka duetten Moln av vita lögner med Fredrik Lycke, men är även rolig i ensemblenummer som Sticka, sticka. Hennes klara, självklara stämma och starka inlevelse visar återigen att hon är självklar på musikaltronen. Tommy Körberg är musikalens andra utropstecken som den gulliga gubben Gottfrid. Inledningsvis är Gottfrid och brodern Ivar (spelad av en charmig Gustav Levin) främst komiska som i tokroligt koreograferade En enkel gubbe, men framförallt Gottfrid fördjupas till en seriös och rörande karaktär, som i vackert avskalade balladen Ljusa minnen om en kärlekshistoria som aldrig blev (…)
Musikalen bjuder också på en rad urtjusiga framföranden med superduon Tuva B Larsen och Lindy Larsson i spetsen som Fanny och Zac, vars samspel, attityd och karisma är i självklart fokus varje gång de är på scenen. Den idylliska landsbygdsestetiken blandas med tysk cabaret och fantastiska kostymer. I snygga ensemblenumret Kött och blod, där landsortsborna utmanar de tyska cabaretartisterna, låter jag ett ”wow” undslippa mina läppar.
Änglagård är som gjord för musikalscenen. Trots filmens något utdaterade tematik kring landsbygdsfolks inskränkthet, lyckas musikalen med konststycket att inte bara underhålla, utan även säga något om vår egen samtid och hur givande det kan vara när vi accepterar och försöker förstå varandra, hur olika vi än verkar.
Hatten av för Änglagård. Jag kan knappt bärga mig tills studioalbumet kommer.
(Hela recensionen återges inte av upphovsrättsliga skäl)