Nordsverige 180621
Av: JENNY SCHWIELER STAAF
NÄSÅKER. Äntligen fick hon uppträda på sin drömscen. Helen Sjöholm lockade en stor publik när hon återvände till sitt barndoms Näsåker och fick sjunga på festplatsens stora scen. (…)
I fyra år har Mikael Holmsten försökt få till konserten med Helen Sjöholm i Näsåker.
– Det började när hon kom till Sunnersta och spelade, och där och då berättade hon att hon hela tiden drömt om att få spela i Näsåker, berättar Mikael.
– Det där behöll jag i minnet och så har jag hört av mig med jämna mellanrum för att spåna, men Helen har haft väldigt mycket. Men i fjol sade hon att hon hade en lucka och det var ju fantastiskt, och på den vägen är det.
Helen Sjöholm är uppväxt i Sundsvall, men alla lov under barndomen tillbringade hon hos sin mormor i Näsåker. Banden till bygden är starka, och även om hon idag inte har någon släkt kvar i själva Näsåker är platsen förknippad med mycket nostalgi för henne. Hon berättar från scenen att det var i Näsåker som hon började sin musikaliska karriär.
Både hur hon och hennes kusin Maria Lundberg brukade springa på den stora scenen och leka, och sjunga inför den då helt obefintliga publiken, och hur hon och Maria fick sjunga för mormor och hennes väninnor när de samlades till fika. Kvällen till ära fanns Maria Lundberg på plats, och tillsammans inledde de kvällen i Näsåker med att sjunga sin första gemensamma hit – Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen måne”.
– Vi förstod nog inte innebörden av den då när vi var tio, elva år, utan det har gått upp för oss senare, berättar Helen.
Runt 2000 personer lockades till konserten i Näsåker, som förutom Helen och Maria även bestod av Helens lillasyster Anna Fahlstedt, den lokala artisten Klas Norberg, och så förstås Holmstens Trio – för dagen förstärkt till ett sexmannaband. (…)
– Det verkar finnas ett uppdämt behov även att den här typen av arrangemang, berättade Mikael Holmsten efter konserten.
Helen Sjöholm själv var mycket nöjd efter den lyckade spelningen.
– Det här är helt fantastiskt och vi har haft det så kul, både igår när vi repade och idag, berättar Helen.
– Jag är så glad över att det blev av och att jag fick komma upp hit. Att få musicera med det här gänget och med mina släktingar, det är lite fest. Om det blir någon ytterligare spelning för Helen i Näsåker är hon osäker på, även om hon hoppas på att få chansen att få uppträda på scenen igen.
– Men just det här med syrran och så, det tror jag inte. Det är nog en ”once-in-a-lifetime”-grej.
(Hela artikeln återges inte av upphovsrättsliga skäl)