Foto och © Maria Nehro
Satt som på nålar på min jobbkurs i fredags eftermiddag. Strax före fyra märkte jag hur läraren började runda av dagen, och då lyckades jag smita iväg, under förevändning att jag hade ett viktigt möte. En stund senare träffar jag några av Helens allra trognaste fans på Hötorget, där en stor och vacker blombukett inhandlas, efter mycket diskuterande hit och dit.
Därefter gör vi ett nedslag på ett av Gallerians caféer, där även Maria från Italien ansluter, efter att ha irrat runt och letat efter oss längs Hamngatan en bra stund. Så småningom beger vi oss i samlad tropp ut till Skeppsholmen, vars vackra gamla kyrka uppe på höjden lyser mot oss från långt håll. Kyrkan är numera omgjord till konsertlokal och går under namnet Eric Ericssonhallen.
Vi är först i kön, frånsett Rachels föräldrar som kommit strax innan oss. Det blir en något kylslagen, men trevlig, väntan på insläppet, och hela den främre delen av kön är fylld av välbekanta ansikten!
Vi slår oss ned på höger sida av mittgången, på andra bänk. På den första bänkraden är några av platserna reserverade. Konserten inleds effektfullt genom att 180-årsjubilerande Lunds Studentsångare, undre ledning av Michael Bojesen, sjungandes och till synes oorganiserat kommer in från olika håll och tar plats på podiet. Det går rysningar längs ryggraden, så tjusigt sjunger de! Vi får vänta en bra stund innan Helen gör entré, men det känns inte som någon stor uppoffring då kören framför det ena stycket vackrare än det andra. På piano kan vi njuta av Janåke Larson och Helens trogne följeslagare Martin Östergren. Så här ser kvällens program ut i sin helhet:
Tre madrigaler
Thomas Morley
Op. 26
Niels W Gade
Det är därför vi lever
Bo Holten
Så tag mit hjerte
Michael Bojesen
Horgalåten – Helen
Trad
Sverige -Helen
Joakim Berg
O klang och jubeltid – Helen
Benny Andersson
En sång som handlar om sig själv – Helen
Schubert / Alfredson
The Ballad Of Little Musgrave And Lady Barnar
Benjamin Britten
PAUS
Lux Aurumque
Eric Whitacre
Ubi caritas
Ola Gjeilo
Gesang der Geister über dem Wasser
Franz Schubert
Mittagsruh
Richard Strauss
Gabriellas sång – Helen
Stefan Nilsson
Du är min man – Helen
Benny Andersson
Det är till större delen en vacker och stämningsfull konsert, och avslutningen blir, liksom inledningen, extra effektfull! Då bryter Helen av det delvis ganska allvarsamma programmet med glada och svängiga Du är min man. Även om den normalt inte hör till mina favoriter tycker jag att den gör sig väldigt bra som kvällens extranummer, då kontrasten mot övriga låtar är stor. Helen är klädd i svarta tights och svart guldmönstrad klänning. Efter konserten tar jag avsked av vännerna och skyndar snabbt hemåt, eftersom jag ska upp tidigt morgonen därpå. Lite vemodigt känns det onekligen att inte veta när man nästa gång får njuta av Helens vackra stämma!