Strålande Sjöholm bjöd på potpurri

Ystad Allehanda 150707

Av: ANDERS HANSSON

4+
Rådhusparken i Ystad, söndag den 5 juli

Helen Sjöholm strålade ikapp med kvällssolen i Rådhusparken. Visor, för barn och för vuxna, varvades med popdängor, musikalnummer och lite dansband.

Helen Sjöholm har gjort sig känd som förvaltare av en av landets bästa röster. Hon kunde lätt ha nöjt sig med att åka runt och briljera med skönsång, men vill mer än så. Texterna är lika mycket i fokus som melodierna när Helen Sjöholm väljer material.

Bara genom att sjunga sånger med ord som betyder något kan hon visa vilken på samma gång temperamentsfull och innerlig uttolkare hon är. Samtidigt har hon en förkärlek för det lite grovkorniga. Då tänker jag inte på Olle Adolphsons ömsinta ”Siv och Gunne” som ”För en unge”. Utan mer på Sjöholms stundtals småekivoka mellansnack.

Med sig på scen har hon ett superproffsigt band med legendaren Jojje Wadenius på gitarr. Lika bekväma i Billy Joel-tolkningar som Shakespeare-sonetter tonsatta av keyboardisten Martin Östergren. Sjöholm lovar tidigt att kvällen ska bjuda på något för alla och löftet infrias. Det skulle kunna vara spretigt men känns inte alls så.

För att hinna med allt de vill göra sätter ensemblen ihop flera potpurrin. Dels ett där de dyker djupt in i svenskt visarkiv och kommer ut med bland annat ”Vårvindar friska” ”Här är gudagott att vara” och ”Vid vassen av den krökta ström”. Detta tillsammans med ett medley av barnvisor från Wadenius Goda’goda’ är två höjdpunkter.

Mer otippade nummer som ”Veronica” skriven av Elvis Costello och Paul McCartney, följs upp av ”måstelåtar” som ”Gabriellas sång” ”Du måste finnas” och Svensktoppsrekordhållaren ”Du är min man” som fick publiken att man- och kvinnogrant klappa takten.

Allra bäst var nog ändå ”Vårens första dag” den svenska versionen av Lalehs ”Some die young”. Det Sjöholm saknar i sprallighet jämfört med originalet väger hon upp med något som måste beskrivas som uppriktighet. Den går hem!

Tillbaka