En njutbar kväll med Sjöholms skönsång

NSD 140214

Av: JEANETTE BERGSTRÖM

Första gången jag såg Helen Sjöholm var för sisådär 16 år sedan på Cirkus i Stockholm i musikalen Kristina från Duvemåla och hon gjorde ett oförglömligt intryck på mig och sedan dess har jag följt henne, ibland på lite närmare håll och ibland på lite avstånd. Hon har aldrig gjort mig besviken. Och det blev jag inte igår kväll heller.

Stora salen i Kulturens Hus var utsåld till sista plats igår kväll och det är inte konstigt alls. Helen Sjöholm har verkligen gjort en djupdykning i den svenska visskatten och hennes egna högst personliga tolkningar lämnar ingen besviken.

Helen Sjöholm är på turné tillsammans med Martin Östergren, Jojje Wadenius, Ulric Johansson och Tomas Bergquist bjuder på en mycket varierande låtkavalkad av visor, pop och musikallåtar. Hon har svårt att bestämma sig, förvarnar hon om redan i början av kvällen och konstaterar att låtarna under kvällen kommer att bli en kavalkad av olika musikstilar. Och visst kan helheten kännas en aning spretig. Men Helen Sjöholm har en röst som utan minsta tvekan och besvär svänger sig mellan finstämda visor där bandet tillsammans gjort en djupdykning i den svenska visskatten. Och visst är det njutbart.

Kvällens första stora applåd får hon efter sin dramatiska version av Staffan Hellstrands version av Fanfar och senare en suggestiv version av Vårvindar friska. Hon har kärleksfullt tagit till sig Tomas Anderssons Wijs översättningar av Billy Joel-låtar. Och när hon tar de första tonerna av Lalehs Vårens första dag så reser sig nackhåren av välbehag, likaså kastas jag tillbaka 16 år då hon tar de första tonerna av låten Du måste finnas får jag ståpäls från nacken ända ner till tårna.

Helen Sjöholm har en förmåga att blanda komik och allvar i mellansnacken. Berättelsen om hur en njutbar skridskotur med sonen slutar i en krasch och krossat knä och så småningom  premiärbesök på gymmet för att bygga upp kroppen igen gör hon det med en humoristisk knorr.

När tonerna av Gabriellas sång från Så som i himmelen tonar ut som sista låt lämnade vi lokalen. Tyvärr missades extranumret men en solklar fyra i betyg blir det utan tvekan.

Tillbaka

 

 

Leave a reply