Musikkväll med känsla och dynamik

Gefle Dagblad 130505

Helen Sjöholm, Magnus Carlsson och dirigenten Hans Ek. Tre framstående musikaliska profiler samlades en vinterdag i Stockholm. De slog sina kloka huvuden ihop och kom fram till en låtlista som kunde passa i en fusion av två eminenta sångröster och en symfoniorkester av högsta klass.

Resultatet fick vi se i Gävle konserthus igår kväll och det blev i det närmaste en storslagen succé inför en fullsatt salong, inklusive alla läktarplatser.

Jag kan ana att medlemmarna i den sistnämnda gruppen tycker det är inspirerande med dylika inslag i den ”grå vardagen”. Publiken gör det definitivt, att döma av de stående ovationerna.

Magnus Carlsson hade en önskelista på planeringsstadiet som kunde ha tagit flera dygn att komma igenom. Men nu handlade det bara om två timmar och det blev till att göra ett urval med känsla.

Mycket Depeche Mode och Nick Cave blev det. Men även David Bowie, vars ”Heroes” var en höjdare som avslutning på första setet. Först i en instrumentalversion av Philip Glas med symfonikerna och därefter i en underbar duett med Sjöholm och Carlsson bakom sångmikrofonerna i ett specialarrangemang av Hans Ek. Att de sedan valde Bowies sköna ”Where Are We Now” som ett av extranumren gjorde inte saken sämre.

Andra setet kunde inte ha börjat bättre än med Nick Caves ”Where The Wild Rose Grow”. Inledningsvis informerade Magnus Carlsson om att de valt mindre kända låtar av just Cave, Depeche Mode, Elvis Costello, Peter Gabriel, Chris Isaak och Coldplay. Men det var bara delvis sant. Mycket kändes igen, fast inte i dessa briljanta versioner.

Magnus Carlssons både mjuka och starka ”Weeping Willows-röst” passade förträffligt in i sammanhanget och Helen Sjöholms kapacitet känner vi alla till. Hon är definitivt en av Sveriges mest mångsidiga sångerskor. Dessa två och dynamiken från en fullskalig symfoniorkester bakom sig gjorde att det blev en musikalisk totalupplevelse.

Just dessa möten är det bara att göra tummen upp för. Bara så Beryl Lunder & Co på konserthuset vet… och det gör de nog.

Tillbaka