Uppsala Nya Tidning 2022-01-19
Av: GÖRAN STERNER
Helen Sjöholm går i väntans tider – i likhet med hela produktionen bakom Next to normal. Nypremiären för musikalen på Uppsala stadsteaters stora scen har ställts in två gånger och repetitionerna ligger just nu helt nere.
– Klart att det inte känns något vidare. Det är inte bara jag utan hela gänget som känner en stor frustration, säger Helen Sjöholm under en sen eftermiddagspromenad i Nacka där hon bor.
I likhet med nypremiären har UNT-intervjun på plats i Uppsala ställts in två gånger. Därför får det bli en telefonintervju. Häromveckan var Helen Sjöholm sjuk och nu har en annan person i ensemblen insjuknat, vilket ger en tydlig bild av hur skör en teaterproduktion är i det läge som råder
(…)
– Visst kändes det snöpligt att höra att vi bara skulle kunna spela inför runt 180 personer när salongen har plats för 500, men det är som det är. Jag vill egentligen inte klaga, om vi bara håller oss till kulturens område finns det många som drabbats betydligt värre av pandemin
(…)
– Det är en annorlunda musikal och en fantastisk roll. Men eftersom vi bara hann spela ett fåtal gånger 2020 så fick jag aldrig in den i kroppen, den hann aldrig sätta sig riktigt.
När repetitionerna inför den planerade nypremiären inleddes kände Helen Sjöholm att hon under det långa uppehållet fått ett delvis nytt perspektiv på sin rollfigur Diana Goodman och hennes demoner.
– Det känns som om jag kan ge henne ett annat djup den här gången. Att plötsligt behöva pausa allting och invänta ett tredje datum för nypremiären känns därför extra frustrerande.
Förhoppningen är att man ska kunna komma i gång kommande vecka med utrymme för några nödvändiga repetitioner dessförinnan. Sedan väntar ett pärlband av föreställningar under vintern och våren om stjärnorna står rätt. I så fall blir det åter dags att pendla till Uppsala, en stad som Helen Sjöholm verkligen gillar.
– Jag har så många kopplingar dit. Min man David Granditsky kommer från stan och hans pappa Palle Granditsky var ju chef för stadsteatern en gång i tiden. Min syrras man jobbar också på teatern
(…)
Fast det mest kända Uppsalasamarbetet är förmodligen showerna med Jacke Sjödin. Det började med Stora tabberaset på UKK och fortsatte med några omgångar av Höjdarlunch på Katalin.
– Visste du att jag träffade honom första gången när jag var i tioårsåldern? Jag är ju från Sundsvall och hälsade då och då på en kusin i Jackes hemstad Sollefteå. Både Jackes och min kusins familjer var engagerade i lokalrevyer. Fast det dröjde till långt in på 2000-talet innan han och jag gjorde nåt tillsammans på scen.
Som de flesta känner till och som kanske framgår av texten ovan är Helen Sjöholm en ovanligt mångsidig artist. Revy, show, musikal, film, teater – hon har provat på det mesta.
– Det är så jag vill ha det, utan växelbruk skulle jag ligga i träda.
Är det något du inte provat på som du skulle vilja testa? Melodifestivalen?
– Nej, Mello är nog inget för mig. Att riva av en låt på högst tre minuter i tävlingssammanhang känns inte så tilltalande. Jag har haft förfrågningar men valt att tacka nej. Men man ska aldrig säga aldrig, får jag väl gardera mig
(…)
(Hela intervjun återges inte av upphovsrättsliga skäl)