”Grinade nästan för att det var så fint”

KalmarPosten 2021-11-24

Av: HEDDA OTTESTAM

(…)

Den 25 november kommer Helen Sjöblom till Kalmarsalen. Hon berättar för KalmarPosten om det nya albumet och om sin relation till staden.

(…)

När KalmarPosten når henne är det morgonen efter hennes första spelning, i Jönköping.

– Vi har precis ätit långfrukost, jag och bandet. Det känns väldigt rock´n´roll alltihopa, vi åker genom landet i en stor trailer, en turnébuss, där vi både äter och sover. Det är nytt för mig, så det har varit spännande.

Hur kändes det under konserten igår?

– Det var jättehärligt, så upplyftande och kul. Det känns nästan overkligt att stå inför en stor publik igen.

Var det som du trodde att det skulle bli?

– Jag var ganska nervös innan. Man har ju inte riktigt koll på rösten eller hur det ska kännas och liksom tilltalet till publiken. Men det sitter ju i kroppen ändå, märker man ganska snabbt när man väl börjar. Jag reser dessutom med fem fantastiska musiker så det känns riktigt lyxigt.

Med på turnén finns trummisen och producenten Andreas Dahlbäck, basisten Martin Höper, gitarristen Ola Gustafsson, keyboardisten Rickard Nilsson och violinisten Erik Arvinder.

– Man känner verkligen att man saknat live-situationen och att spela ihop på riktigt. Även hos publiken känner man tydligt att folk har längtat.

Hon berättar att det spelas en hel del från det nya albumet, men även många gamla godingar från förr och såklart tolkningarna från Så mycket bättre.

– Det finns många låtar som jag vet att publiken önskar och som är starkt förknippade med mig och dem vill jag ju såklart bjuda på. Jag upplever att den där mixen är väldigt kul. Jag får mycket kraft av att spela de där gamla godingarna som jag är väldigt säker på, samtidigt är det kul att visa upp den nya musiken också.

Kan du inte berätta lite om ditt nya album En ny tid?

– Jag har i flera års tid samlat ihop låtar för att få ihop det här albumet. För två år sedan fick jag kontakt med ett låtskrivarpar som heter Jonatan Järpehag och Paulina Palmgren som bor utanför Uppsala. Jag har även fått låtar av Andreas Mattsson. Det är första gången som jag gör låtar som är skrivna för mig. Tidigare har jag sjungit mycket låtar som varit skrivna för dramatiska föreställningar och tolkningar på gamla låtar. Så det här albumet känns som ett jättefint komplement till mina andra låtar, jag är superglad för det.

Hur är din relation till Kalmar?

– Jag har spelat mycket i Kalmar tidigare och har en del kompisar där. Kalmarsalen är fantastisk. Sen brukar jag också passa på att gå ut och traska i stan, det är väldigt vackert där.

Har du något speciellt minne från när du varit här?

– Ja, det har jag faktiskt, ett som är lite galet. Jag var på Krusenstiernska gården tillsammans med Tomas Andersson Wij för kanske fyra, fem år sedan. Vi gjorde en kort turné tillsammans, och då spelade vi ute i trädgården där. Det var helt magiskt. Och då blev jag så rörd, för då hade något lokalt ölbryggeri gjort öl med etiketter med mitt och Tomas ansikten på. Så det fanns några öl med mitt fejs på, och några med Tomas fejs på. Då grinade jag nästan för att det var så fint. Det är nog mitt största minne av Kalmar faktiskt. Så då tog jag med två flaskor hem, en med varje ansikte på, och så har jag sparat dem sen dess.

Var det någon speciell smak på dem?

– Det vet jag faktiskt inte. Jag är glutenintolerant så jag kan inte dricka vanlig öl, men det var kul att titta på etiketten! Jag kanske aldrig blir en sån som får ett vin uppkallat efter mig, men jag fick i alla fall öl från Kalmar med mitt ansikte på.

(Hela intervjun återges inte av upphovsrättsliga skäl)

Tillbaka