En kulturell kameleont som gillar att jobba hårt

Sundsvalls Tidning 101112

Av: JANNE HALLMAN

STOCKHOLM (ST) När Helen Sjöholm gör comeback på skivfronten blir det med covers på Billy Joel-låtar, med svensk text av Tomas Andersson Wij. Även som skådespelare är hon inne på nytolkningar: Hon spelar Poetissan i Lars Rudolfssons moderniserade version av Harry Martinssons epos Aniara.

ST möter Marie Helen Sjöholm Granditsky i Stockholm, hemstaden sedan flera år tillbaka. Hon bor i en villa i söderförorten Sickla i Nacka. Ett stenkast därifrån ligger Dieselverkstaden – en plats för olika kulturyttringar, med bibliotek, konstutställningar, kafé och en scen för musik- och teaterföreställningar.

Vi slår oss ner i kaféet och det slår mig att Helen Sjöholm är som ett kulturellt allhus – en kameleont som rör sig obehindrat mellan olika genrer. Den relativt nyblivne 40-åringen (hon är född 10 juli 1970) kan visa upp en minst sagt imponerande CV. Från körsång i Sundsvall, via det massiva genombrottet i Kristina från Duvemåla, till skivor med folkvisor och jazz, lättsamma musikaler som Chess, Spelman på taket och My fair Lady, samt dramatiska filmroller i Så som i himmelen och kommande Simon och ekarna.

Icke att förglömma hennes medverkan i Benny Anderssons Orkester, som med Du är min man innehar ett rekord som sannolikt aldrig kommer att slås. Låten låg på Svensktoppen i över fem(!) år.

Och nu är hon med i prestigefyllda pjäsen Aniara, officiell jubileumsföreställning på 50-årsfirande Stadsteatern. Regi och bearbetning av Lars Rudolfsson och nyskriven musik av Andreas Kleerup, mest känd för poplåtar med Robyn och Titiyo. – Vi har jobbat intensivt sen början av augusti, och det har varit en enormt spännande, säger Helen Sjöholm, som spelar den blinda Poetissan.

– Fast Lars säger inte att det är en bearbetning utan en redigering, han har bara utelämnat stycken för att skapa dramaturgi och hitta en röd tråd. Och Andreas har gjort ett fantastiskt jobb. Styrkan med musiken är att den är suggestiv och växer hela tiden. Han har fångat nåt Martinssonskt där.

Föreställningen har fått blandad kritik, men de flesta som sett pjäsen har blivit berörda av berättelsen om de sista överlevande på jorden, som reser med ett rymdskepp mot en bättre framtid. Men skeppet hamnar ur kurs och de färdas mot döden, vilse i universums oändlighet.
– Man kan säga att Aniara handlar om en människas liv – från födelse till död – fast de är på ett skepp ute i rymden. Det blir mycket intressant eftersnack, folk tänker i veckor på den.

Det har också varit väldigt roligt att jobba med skådespelarlegender som Sven Wollter, Claire Wikholm och Helge Skoog.
– Men de är inte legender i sina roller, utan en del i ett kollektiv. Aniara är som en jazzimprovisation – man måste ha koll på alla andra hela tiden.

Hur gick det till när du fick rollen?
– Lars frågade mig, säger Helen. Jag har jobbat mycket med honom tidigare och han ville ha mig som Poetissan. Och frågar Lars säger man ju ja. Man vet att det blir en spännande resa, säger hon och skrattar.

Samtidigt som Helen Sjöholm repeterat Aniara har hon spelat in sitt nya album Euforia, där hon sjunger sånger av Billy Joel. Tomas Andersson Wij har gjort svenska tolkningar av låtar utvalda av Helen, och sedan har hon spelat in dem med en prominent samling musiker, bland annat Jojje Wadenius och Martin Östergren. Euforia är producerad av rutinerade Gunnar Nordén (Lisa Ekdahl, Rikard Wolff, Cardigans).

Skivan, som släpps på onsdag, är hennes första soloalbum sen 2002, då hon spelade in Visor.
– Det är helt otroligt alltså! Men jag har gjort så mycket på scenen att det inte funnits tid.

Du funderade inte på att spela in en musikalskiva?
– Nej, jag lyssnar inte på det själv, så lusten att göra en sån platta fanns inte alls.

Så, varför Billy Joel?
– En tillfällighet. Min man David (Granditsky) förde över låtar till min Ipod, bland annat She´s always a woman, som jag lyssnade sönder när den kom. Så jag gick igenom allt Billy Joel gjort och började fundera; kanske det här är nåt?.

Skivbolaget tände på idén och när Tomas Andersson Wij visade sig vara intresserad av att översätta låtarna var saken klar.
– Han är en favorit, som jag lyssnat mycket på. Han har gjort ett otroligt fint jobb med att få in texterna i ett kvinnligt perspektiv, säger Helen.

På skivan saknas dock Joels största hits Just the way you are och framför allt Uptown girl.
– Den kändes inte aktuell, jag har hört den för mycket. Det är väldigt egoistiskt att välja låtarna själv, men den skulle inte blivit bra. De jag valt har talat till mig. Jag är väldigt glad och stolt över plattan.

Nu ska hon ta det lugnt. Aniara går fram till årsskiftet, och nästa år ska Helen Sjöholm bara göra turnén med Euforia, och åka ut en sväng med BAO.

– I år har jag gjort tre stora projekt; förutom Aniara och skivan spelade jag in filmen Simon och ekarna. Nu är jag sugen på att landa lite och ladda batterierna. Det ska bli jätteskönt.

Men nästan omgående kommer en brasklapp:
– Så säger jag, men så dyker det upp nåt fantastiskt. Man ska aldrig säga aldrig.

Turnépremiären är förlagd till hemstaden Sundsvall, ett medvetet val, om än inte ett krav. Men Helen gillar Sundsvall, som hon besöker flera gånger om året. Det ska bli kul att spela där, tycker hon.
– Det blir en full konsert, med bandet och låtarna från skivan. Jojje har ju också gett ut en skiva som jag sjunger en låt på så det blir nåt från den också.

Jag antar att du inte kommer undan att spela Du är min man?
– Nja, jag tror jag tar en paus från den, den får vara BAO:sk. Fast jag och Jojje skulle spela nere i Skåne, och då hade jag sagt i en intervju att jag inte skulle sjunga den. Arrangören kom fram till mig och frågade om det var sant.

Här anlägger Helen en utpräglad skånsk dialekt.
– Om du inte speijlar den då deudar dåm daij. Då deudar dåm daij!.

Det slutade med att låten spelades.

Tillbaka

Leave a reply